Folkbibelnytt 2012 - 1

Årets första Folkbibelnytt (februari) innehåller två artiklar som vi tror kommer att väcka intresse:

• Seth Erlandsson reder ut begreppen kring Bibelns grundtext och handskrifter. Han ger också en initierad beskrivning av Textus receptus, den grekiska textsammanställningen, som ligger till grund för Reformationsbibeln.
• Anders Robertsson och Roger Gustavsson ger en sammanfattning av vinterns uppmärksammade debatt om den evangelikala bibelsynen.

 

Bra bibelöversättningar, Bibelns grundtext och olika handskrifter

Bra bibelöversättningar
En förutsättning för att bli en bra bibelöversättare är att förutom goda språkkunskaper ha en bra överblick över hela det bibliska materialet, förstå sammanhangen och den röda tråden och kunna leva sig in i vad Herren vill säga genom sina profeter, evangelister och apostlar. Det utmärkande för de gamla översättarna Martin Luther, hans medarbetare och de som senare stod bakom King James engelska version av år 1611 var dessa egenskaper. Vad svenska bibelöversättningar beträffar kom Luthers klara förståelse av Bibelns frälsningshistoria och profeternas löften som fick sin uppfyllelse genom frälsningen i Kristus Jesus att genomsyra de svenska reformatorernas överföring av Lutherbibeln till svenska språket. Den s.k. Gustav Vasas bibel 1541och bearbetningarna av den  (Gustav II Adolfs bibel 1618 och Karl XII:s bibel 1703) känner troende igen som översättningar som gör rättvisa åt de bibliska sammanhangen och Bibelns huvudbudskap om världens ende Frälsare.

Bibelöversättarna av den därnäst utgivna och av Kungl. Maj:t stadfästa kyrkobibeln (1917 års bibel) hade påverkats av 1800-talets bibelkritik när det gällde Bibelns tillkomsthistoria och hade inte den helhetssyn på Bibeln och dess huvudbudskap som präglade tidigare översättningar. Därför är det inte underligt att troende längtat tillbaka till tidigare översättningars klarare förståelse av Bibelns budskap. Utan tvekan är Karl XII:s bibel, helst bearbetad till nutida svenska, en mycket bättre bibelöversättning än 1917 års bibel (för att inte tala om kulturdepartementets Bibel 2000, präglad av en bibelsyn som inte är Bibelns egen och som sliter sönder sambandet mellan Gamla testamentets löften om Messias och den nytestamentliga uppfyllelsen).

Men om nu Karl XII:s bibel är bättre än 1917 års bibel och Bibel 2000, hur ska vi då ställa oss till de skillnader som finns mellan den grundtext som Karl XII:s bibel har översatt och den grundtext som de flesta översättningar de senaste 50 till 100 åren har använt sig av? Det finns nämligen vissa skillnader. Vad beror dessa skillnader på? Är den grundtext som Erasmus redigerade fram på 1500-talet utifrån ett fåtal handskrifter bättre än den som redigeras fram under beaktande av ett mycket stort antal handskrifter? Det finns all anledning att ta itu med frågan om Bibelns rätta grundtext.

Bibelns grundtext
De ursprungliga manuskripten till Bibelns böcker försvann för länge sedan. Vi har endast tillgång till avskrifter av avskrifter av avskrifter av avskrifter. Men mängden avskrifter (manuskript = handskrifter) är så stor att vi genom jämförelser av de många olika handskrifterna i de allra flesta fall med stor säkerhet kan fastställa den ursprungliga ordalydelsen.  Av de existerande avskrifterna kan ingen anses helt korrekt i varje detalj. Därför är det så värdefullt att vi har tillgång till en så stor mängd handskrifter.

Det finns flera tusen manuskript av Gamla testamentet. Innan Dödahavsfynden gjordes från år 1947 var de äldsta hebreiska handskrifterna till Gamla testamentet från nionde och tionde århundradet e.Kr. I och med Dödahavsfynden fick vi tillgång till handskrifter från 200-talet f.Kr. Man har också försökt dra slutsatser om hur den ursprungliga hebreiska grundtexten såg ut utifrån de tidiga översättningarna till grekiska från cirka 200 f.Kr. och de gammaltestamentliga citaten i Nya testamentet.

När det gäller Nya testamentet finns det mer än 5350 handskrivna kopior av hela eller delar av NT. Drygt 30 innehåller alla NTs böcker. Det finns 99 papyrusmanuskript, 257 majuskelmanuskript (skrivna med bara stora bokstäver) och 2795 minuskelmanuskript  (skrivna bara med små bokstäver). Dessutom finns det 2209 grekiska lektionarier (kyrkoårstexter).

Papyrusmanuskripten är i regel de äldsta. De viktigaste är Oxyrhynchuspapyrerna som upptäcktes 1898. Över 40 av de manuskript som upptäcktes innehåller delar av NT. Papyrus 1 är från senare delen av 100-talet. Chester Beatty papyrerna inköptes på 1930-talet av Chester Beatty och Michiganuniversitetet. De tre manuskripten i denna samling är mycket tidiga och innehåller en stor del av NTs text. Papyrus 45 (från cirka 200) innehåller delar av alla fyra evangelierna och Apostlagärningarna. Papyrus 46 (från cirka 125) innehåller nästan alla Paulusbreven samt Hebreerbrevet. Papyrus 47 (från 200-talet) innehåller Upp. 9-17. Bodmerpapyrerna köptes av Martin Bodmer på 1950- och 1960-talet. De viktigaste papyrerna i denna samling är papyrus 66 (från cirka 175) som innehåller nästan hela Johannesevangeliet, papyrus 72 (från 200-talet) som innehåller hela Första och Andra Petrusbrevet samt Judas brev, och papyrus 75 (från cirka 200) som innehåller stora delar av Lukas 3 t.o.m. Johannes 15.

De stora majuskelhandskrifterna innehåller tidiga kopior av hela Bibeln på grekiska. Till skillnad från papyrusmanuskripten är de skrivna på behandlade djurhudar. Följande bör nämnas: Codex Sinaiticus (Alef), daterad av de flesta forskare till cirka 350-375. Codex Alexandrinus (A) från första delen av 400-talet. Codex Vaticanus (B) från 300-talet, det mest berömda manuskriptet i Vatikanbiblioteket i Rom. Flera av dess blad har gått förlorade. Ursprungligen måste det ha innehållit cirka 820 blad (1640 sidor), men nu har det 759, 617 med GT-text och 142 med NT-text. Codex Ephraemi Rescriptus (C) är en palimpsest, dvs. en återanvänd handskrift med en annan text i stället för den bortskrapade. Den innehöll ursprungligen hela Bibeln men innehåller nu bara delar av sex GT-böcker och delar av alla NT-böcker med undantag för 2 Tess. och 2 Joh. Med hjälp av den moderna kemin och fotografin har man kunnat läsa den bortskrapade skriften på en del palimpsester. Codex Ephraemi fördes till Italien i början av 500-talet där den kom att ägas av familjen Medici. Den finns nu i Frankrike.

Majuskelhandskrifterna, som är äldst, är skrivna med versaler utan varken accenter, aspiranter, iota subscriptum eller punktsättning, och mellanrum mellan ord och stycken saknas (s.k. scriptio continua). De 2795 minuskelhandskrifterna är från senare tid än majuskelhandskrifterna. De är skrivna i kursivstil och innehåller såväl accenter som punkt- och mellanrumsmarkeringar. Några av dem innehåller också kommentarer (s.k. codices mixti) eller en översättning (s.k. codices bilingues), oftast en översättning till latin (codices graeco-latini).

Hur gick kopieringen till?
Från första början kopierades de nytestamentliga texterna av individer, antingen för eget bruk eller å andras vägnar. Men eftersom kristendomen var en olaglig religion i det romerska riket fram till 300-talet, var det få kopior som gjordes av professionella skrivare vid särskilda platser för kopiering (s.k. scriptoria). Efter att kejsar Konstantin blivit kristen och befallt att 50 lyxkopior skulle göras av de heliga Skrifterna, började särskilda scriptoria att spela en viktig roll vid produktionen av bibelmanuskript. I scriptoriet läste en lektor texten högt och flera skrivare skrev ned vad de hörde honom läsa. Naturligtvis hade ett sådant system brister. Ett ögonblicks ouppmärksamhet, en hostning eller något annat störande ljud kunde få en skrivare att missa ett ord eller en stavelse. Dessutom försvårade homonymer (likljudande ord) produktionen av exakta kopior. De engelska orden great/grate och there/their kan tjäna som exempel på problemet med ljudliknande ord. En corrector hade som uppgift att korrekturläsa den slutliga produkten, men skrivfel kunde då som nu undgå korrekturläsarens ögon. Att framställa en bok på detta sätt var mycket dyrt. En Bibel kunde på den här tiden kosta ungefär trettio årslöner.

Under den byzantinska tiden (från 400-talet till 1400-talet) gjordes de flesta kopiorna av munkar som helt enkelt kopierade på egen hand utan att lyssna på någon som dikterade. En sådan metod innebar flera svårigheter i samband med följande fyra steg: 1) korrekt läsförståelse, 2) bevarande i minnet, 3) dikterande från minnet, och slutligen 4) handens rörelse. Med tanke på den stora ansträngning som var förenad med produktionen av kopior är det inte överraskande att skrivarna ofta la till en glädjevers vid slutet av sitt arbete, som ”Här slutar boken, Gud vare tack!”

Förutom själva bibeltexten kopierade skrivaren ofta också de förklarande noter eller kommentarer som skrivits i marginalen på de handskrifter som var föremål för kopiering. Sådana noter tjänade som en löpande kommentar till texten och gjorde att kopiering tog extra lång tid. Ibland infördes förklarande noter i själva texten och blev då orsak till några av de olika läsarter som nu finns.

Antalet varianter (i regel mycket små) av den nytestamentliga texten (s.k. olika läsarter) är mycket stort och uppskattas vanligen till cirka 150000 om varje liten detalj medräknas. Detta betyder inte att det är mycket svårt eller kanske rentav omöjligt att fastställa den ursprungliga texten. I de allra flesta fall kan olika läsarter spåras tillbaka till fel vid kopieringen. I 95 % av varianterna kan den rätta läsningen utan svårighet fastställas. I 95 % av de övriga fallen påverkar inte varianten textens innebörd. Inte en enda troslära skulle tappas bort eller ändras det minsta även om man skulle använda de sämsta manuskripten för att fastställa ursprungstexten.

Källorna som grundtexten hämtas från
De källor vi har för att fastställa grundtexten kan indelas i tre grupper: 1) De existerande manuskripten av hela bibelböcker eller delar av dem. 2) De äldsta översättningarna (Den grekiska av GTs hebreiska text = Septuaginta , den gammalsyriska = Peshitta, de tidiga latinska översättningarna = Itala, Vulgataöversättningen m.fl.). 3) Kyrkofädernas skrifter som innehåller citat från Bibeln.

Manuskriptens värde bestäms till stor del av följande: Är de av äldre eller förhållandevis nyare datum? Skrevs de noggrant eller slarvigt? Kopierades de av lärda eller olärda män? Kopierades de från en bra eller dålig förlaga? När det gäller de tidiga översättningarna beror mycket på om översättningen är bokstavlig eller fritt omskrivande (parafraserande). När det gäller bedömningen av citaten i kyrkofädernas skrifter blir frågan: Skrev kyrkofadern i fråga på grekiska eller på latin? Citerade han från en skriven text eller från minnet? Är hans hänvisning till ett bibelställe en tolkande kommentar eller ett citat? Använde han den hebreiska eller grekiska grundtexten eller en översättning? Är hans skrift av exegetisk, homiletisk eller polemisk karaktär?

Textus receptus
Termen ”textus receptus” syftar på den grundtext till Nya testamentet som redigerades fram 1516 och därefter genomgick justeringar under åren 1519-1551. Den store humanisten Erasmus av Rotterdam (bild) var huvudmannen bakom detta arbete. Den grundtext han sammanställde 1516 gjordes utifrån majoriteten av de textfynd som då fanns (bara cirka åtta handskrifter), de flesta med byzantisk bakgrund från 800-talet. Han gjorde sedan vissa förändringar i samband med nya utgåvor 1519, 1522, 1527 och 1535. Efter Erasmus död 1536 lät Robert Estienne, känd under det latinska namnet Robertus Stephanus, redigera och trycka fyra utgåvor av Erasmus grekiska Nya testamentet 1546, 1549, 1550 och 1551. Den nuvarande versindelningen introducerades av Stephanus i hans utgåva 1551. (Den nuvarande indelningen av bibeltexten i kapitel gjordes i början av 1200-talet av ärkebiskopen av Canterbury Stephen Langton, död 1228). Textus Receptus kom att ligga till grund för nästan alla bibelöversättningar i mer än 300 år.

Textus receptus är ingen dålig grundtext till Nya testamentet. Men det är uppenbart att den innehåller en del tillägg som har sin grund i evangelieharmonier, kommenterande förklaringar och i några fall gudstjänstpraxis. Dessa fromma tillägg förvanskar inte texten, men enligt Guds ord ska vi varken göra några tillägg till den heliga texten eller dra något som hör dit därifrån. Här några exempel på tillägg utifrån parallellställen:

Precis som goda predikanter idag tar hänsyn till allt som sägs i Bibeln om en viss händelse när den berörs i mer än ett evangelium, så gjorde man också under medeltiden evangelieharmonier, dvs. kombinerade vad de olika evangelierna hade att säga om samma händelse. När Textus receptus som Matt. 17:21 har ”Detta slag kan inte drivas ut genom något annat än bön och fasta”, är detta hämtat från parallelltexten i Mark. 9:29. Denna vers finns inte med i de bästa handskrifterna till Matteus. Men versen är biblisk, den finns i Markusevangeliet. När Textus receptus som Matt. 18:11 har ”Ty Människosonen har kommit för att frälsa det som var förlorat”, är detta en biblisk sanning från Luk. 19:10. Men den finns inte i de bästa handskrifterna till Matteus. När Textus receptus som Matt. 27:35 har tillägget ”för att det skulle fullbordas som var sagt genom profeten: De har delat mina kläder emellan sig, och om min mantel har de kastat lott”, så är detta en biblisk sanning hämtad från Joh. 19:24. Men Matteustexten har inte detta tillägg enligt de bästa handskrifterna. När Textus receptus som en fortsättning av Mark. 6:11 har ”Sannerligen säger jag eder: Det skall vara drägligare för Sodom och Gomorra på domens dag än för den staden”, är detta tillägg hämtat från Matt. 10:15. När Mark. 9:44 och 46 har tillägget ”där deras mask icke dör, och elden icke utsläckes”, är detta hämtat från vers 48 och därmed bibliskt korrekt. Men det stod inte också i vers 44 och 46 enligt de bästa handskrifterna. När Textus receptus till Mark. 11:26 lägger till ”Men om ni icke förlåter, så skall ej heller eder Fader, som är i himmelen, förlåta det ni bryter”, då har man hämtat detta tillägg från Matt. 6:15. När Luk. 23:38 fått tillägget ”skriven med grekiska, latinska och hebreiska bokstäver”, är det hämtat från Joh. 19:20 etc.

Den doxologiska avslutningen till Fader Vår ”Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet, amen” finns inte med i de bästa och flesta handskrifterna som en avslutning efter  Matteus 6:13. Den har sannolikt förts in i texten, eftersom denna avslutning kom att användas i liturgin.

När det finns skillnader mellan olika handskrifter, s.k. olika läsarter, kan i de flesta fall ett närmare studium klara ut hur skillnaden uppstått och vilken ordalydelse den ursprungliga texten hade. I de fall man inte kan avgöra vilken text som är den ursprungliga, den rätta grundtexten, bör man ärligt i en fotnot tala om att det finns andra handskrifter som har en annan ordalydelse och sedan ange den.

Comma Johanneum

En uppmärksammad skillnad mellan de gamla översättningarna som bygger på Textus receptus och översättningar från senare tid är 1 Joh. 5:7-8. Detta ställe kallas ”comma Johanneum”. Ordet ”comma” betyder kort sats och den korta sats som finns som ett tillägg i Texts receptus markeras här med halvfet stil: ”Ty tre äro som wittna i himmelen, Fadren, Ordet och then Helige Ande: och the tre äro et. Och tre äro the som wittna på jorden, Anden, Watnet och Blodet: och the tre äro til et” (Karl den XII:s bibel). Inte ens Erasmus hade med comma Johanneum i sina två första utgåvor. Han tog med det först i sin tredje utgåva 1522.

Nästan alla handskrifter till 1 Joh. 5:7-8 har ordalydelsen: ”Ty det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet, och de tre är samstämmiga.” Eftersom Bibeln så tydligt lär att Gud är treenig och de tre personerna i den ende sanne Guden är helt samstämmiga, är det naturligt att många kristna har tänkt på Guds treenighet i samband med denna vers. Säkerligen har många bibelutläggare gjort en markering om treenigheten i marginalen till texten. Vi har tidigare nämnt att det var vanligt att göra korta förklarande kommentarer i textmarginalen och att de som kopierade texten ofta även kopierade marginalkommentarerna.

Den stora mängd av handskrifter som vi numera har tillgång till visar med all önskvärd tydlighet att comma Johanneum är en teologisk kommentar som inte hör med till själva bibeltexten. Kommentaren fördes in i texten först under medeltiden och då i en latinsk översättning av Nya testamentet. Även om de tillagda orden lärde treenigheten, tog inte Luther med dem och lät dem aldrig ingå i sin översättning. År 1550 opponerade sig Bugenhagen mot dessa ord ”av sanningsskäl”. Så att påstå att en reformationsbibel måste ha med dessa ord är i själva verket att handla i strid med reformatorerna Luther och Bugenhagen.

Reformationsbibeln
I början av 1994 startades arbetet med en språklig bearbetning av Karl XII:s bibel. Projektet fick namnet Reformationsbibeln. Nya testamentet finns redan utgivet och arbetet pågår nu med Gamla testamentet. Vi har redan nämnt att Karl XII:s bibel är en bra bibelöversättning som visar en god teologisk förståelse av Bibelns frälsningshistoria och vad Bibeln lär om Kristus och hans frälsningsverk. Vi hoppas att en god språklig bearbetning av Karl XII:s bibel kommer att befrämja bibelstudiet och biblisk kristendom.

Det tragiska är emellertid att svenska reformationsbibelsällskapet på ett ohistoriskt sätt upphöjer Erasmus epokgörande men ändå i mångt och mycket bristfälliga sammanställning av ett grekiskt textunderlag till Nya testamentet som identisk med den ursprungliga grundtexten. Man säger t.o.m.: ”Vår översättning utgår ifrån en grekisk text, som har varit i oavbruten användning under hela den kristna epoken.” Vidare: ”Vid de få tillfällen när Karl XII:s kyrkobibel avviker från Textus Receptus så har vi med hjälp av grekiskkunnig expertis översatt Textus Receptus direkt. Det innebär att Reformationsbibeln är en grundtexttrogen översättning av Textus Receptus.” Men Textus receptus är ju ingen ursprunglig handskrift utan ett försök att rekonstruera en text som är så nära det försvunna originalet som möjligt. Att inte sakligt studera alla de handskrifter som nu finns i detta rekonstruktionsarbete utan bara beakta en rekonstruktion som gjorts på ett begränsat textmaterial inger inte förtroende.

Det är utmärkt att svenska reformationsbibelsällskapet vill kämpa för full bibeltrohet och biblisk teologi. Men en presentation av Textus receptus och handskriftssituationen som lätt kan konstateras vara grovt vinklad stärker inte förtroendet för Bibeln. Inte heller inger det förtroende när det påstås att en grundtext utan de kompletterande tilläggen i Textus receptus är exempel på kritik mot Bibelns lära om treenigheten och Kristi gudom. En rad skillnader mellan olika handskrifter har ingenting med dessa läror att göra. De är fast förankrade i Bibeln genom att de upprepas så många gånger. Rationalisterna finner inget stöd i Bibeln för sina angrepp på dessa läror. De hämtar sitt stöd i utombibliskt, rationalistiskt och naturalistiskt tänkande.

Enligt Skriften är det en synd om man tar bort ord från den ursprungliga bibeltexten. Men det är likaså en synd om man gör tillägg till den ursprungliga texten. De som sätter likhetstecken mellan Textus receptus och den ursprungliga grundtexten menar att senare översättningar begår en synd genom att ta bort delar av Guds ord. Men om nu senare översättningar i detta fall följer den ursprungliga grundtextens omfång, skulle synden i stället ligga redan hos Erasmus av Rotterdam! Man får ju inte heller göra tillägg till Guds ord!

Vi hävdar emellertid att både Erasmus och senare tiders grundtextforskare och översättare genom ett ödmjukt sökande efter att komma så nära den ursprungliga grundtexten som möjligt kan ge oss mycket hjälp i förståelsen av Guds Ord.

Seth Erlandsson

 

Vinterns uppmärksammade debatt om den evangelikala bibelsynen

Under vintern har en debatt om den evangelikala bibelsynen rasat i tidningen Dagen och på olika hemsidor. Startskottet kom dagarna före jul när tidningen Dagen publicerade vår debattartikel med rubriken “Bibelsyn på entreprenad” som den uppmärksamme kunde känna igen som ett koncentrat av en artikel om Lausannedeklarationen från Folkbibelnytt nummer 1-2011.

Vår utgångspunkt var att se hur överens­stämmelsen med Lausannedeklarationen är idag nästan fyrtio år efter att flera svenska samfund ställt sig bakom den. Lausannedeklarationen betonar att Bibeln är Guds ord med formuleringar som ”Vi bekräftar vår tro på både Gamla- och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord”.

Vi fann det rimligt att förvänta sig att under­tecknarna av en sådan bibelsyn också verkar för den genom sina förlag och utbildningar och ville uppmärksamma några exempel där så inte sker. Dels genom att peka på tendenser hos Örebro Teologiska Högskola (ÖTH) och dels genom att citera en bokserie utgiven på Libris, som bland annat håller öppet för att Daniels bok kan vara skriven av en pseudo-Daniel som i efterhand låtsas förutsäga historiska skeenden.

Vi undrade också om inte förlag och utbildningar i så fall lever sitt eget liv utan att följa sina upp­dragsgivares (samfundens) intentioner.

Trots att publiceringen inträffade i jultid lät inte reaktionerna vänta på sig. Artikeln besvarades först av lärarna på ÖTH. De betonade bland annat att skolan står stadigt på en evangelikal grund och poängterade att man idag, till skillnad från på 1970-talet, inte kan använda dateringen av Daniels bok som en särskiljande markör för en evangelikal bibelsyn.

Därefter besvarades vår artikel från EFK:s ledning av Anders Blåberg och Gudrun Boström som uppskattade ett samtal om evangelikal bibelsyn men också markerade sitt stöd för ÖTH:s kollegium. “Bibeltrohet mäts inte bara i litteraturlistor och kursinnehåll” utan också i lärarnas personliga förhållningssätt. Dessutom konstaterar de att Libris, utgivarna av böckerna vi kritiserat, också ägs av intressenter som inte skrivit under Lausannedeklarationen.

Den 12 januari publicerades vårt svar där vi bl a påpekar att vi aldrig ifrågasatt att ÖTH är evangelikal i vid bemärkelse, i stället har vi frågat om utgivning (Libris bokserie har ÖTH-lärare som medförfattare) och inriktning stämmer med Lausannedeklarationen, som ju formulerades just på 1970-talet. Vi använde också ett citat från den omtalade bokserien där det framgår att myter, sagor och legender kan ha fogats in i GT:s historisk framställning (ett val av citat som kom att kritiseras).

Dagen publicerade ytterligare inlägg under januari. Stanley Sjöberg pekade på risker om akademisk teologi får för stort inflytande. Nils Olof Nilsson gav en belysande exposé över utvecklingen och frågade sig vart den konservativa teologin tagit vägen. Josef Forsling betonade istället den evangelikala teologin som en avgränsning gentemot fundamentalistisk dito. På nätet diskuterades bibelsynen kunnigt vidare, exempelvis av Jonas Melin på Barnabasbloggen.

Den 18 januari svarar lärarna på ÖTH att de verkligen står för Lausanne­deklarationens bibelsyn. Men de slänger in två brasklappar:
1.) De ser inte deklarationen “som ett ”statement of faith” som avgör vilka frågor vi får diskutera, vilka böcker vi läser eller hur vi arbetar med texterna”. Deklarationens bibelsyn, som de bekänner sig till, avgör alltså inte hur de arbetar med bibeltexterna!
2.) De argumenterar för att eftersom Lausanne­deklarationen använt ett visst engelskt uttryck för att Bibeln är ”utan fel” istället för ett annat ( infallible istället för inerrancy) öppnas dörren för en lägre tilltro på dess beskrivning av sådant som inte har med frälsningsfrågan, efterföljelse och rättesnöre för tro och liv att göra.

I en artikel av 20 januari menar Göran Lennartsson att i en postmodern värld kan Gud ingå i bibelstudiet samtidigt som metoden är vetenskaplig. Han påpekar att skillnaden mellan evangelikal och ”liberal” bibelsyn ofta tunnats ut och att evangelikal bibelforskning ofta låter sig säljas till teorier som förklarar Bibeln inomvärldsligt. “Påståenden om två, tre och ibland fler profeter med samma namn, verkar mer vara influerade av en ”lightversion” av den historisk kritiska metoden än insikt i vad Bibelns Gud förmår. Det är ofrånkomligt att bibelsynen får konsekvens för tolkningen.”

Den 1 februari inträffar något intressant. Svenska Evangeliska Alliansens generalsekreterare Stefan Gustavsson ger sig in samtalet och fastslår att synen på Bibeln som ”felfri i allt” inte är ett fundamen­talistiskt kännetecken (vilket hade antytts), utan allmänkristen tro. Han argumenterar också emot den beskrivning av Lausannedeklarationens syn på fel i Bibeln som ÖTH-lärarna förfäktar. Med adress till ÖTH avslutar han sin artikel: ”Min personliga upp­fattning är att det tänjer för mycket på språket att utgå från Lausannedeklarationen och samtidigt ha en bibelsyn som räknar med fel och misstag i Bibeln.” Artikeln blir flitigt länkad på nätet och får stor uppmärksamhet.

I Världen idag ger Jacob Rudolfsson, samordnare på Svenska Evangeliska Alliansen, en ytterligare fördjupning i frågan. Han ger även en belysning utifrån ett församlingsperspektiv med uppmaning till mer grundläggande undervisning sedan det visat sig att bibelkunskapen sjunkit i församlingarna.

I vår slutartikel 3 februari tackar vi dem som bidragit till samtalet och försvarar våra val av citat. Vi tar upp riskerna med att överge tron på Bibelns historicitet men väljer medvetet att dämpa den polemiska tonen för att istället presentera vår egen syn.

Om GT inte är att lita på i frågor som har med den yttre verkligheten att göra, tappar den i auktoritet också på det personliga planet. Enligt evangelierna betraktade dock Jesus själv GT som tillförlitligt. Om vi tvivlar på Skriften i yttre frågor, riskerar vi misstro att Bibeln är vad den själv säger sig vara, allt enligt Jesus eget resonemang i Joh 3:12: ”Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till?”.

Att Bibeln är Guds ord genom människors ord behöver inte heller innebära att den innehåller fel och motsägelser. I NT läser vi att GT är utandad (inspirerad) av Gud (2 Tim 3:16). Där sägs också att profetior kommit till genom människor ledda av Guds ande (2 Petr 1:19).”

Vi låter artikelns slutord också avsluta vår sammanfattning av debatten: I tider av otro måste bibeltron återerövras för varje ny generation. Därför är bibelsynen så viktig att samtala om. Vi kan frimodigt hävda de övernaturliga inslagen i Bibeln och behöver inte sitta fast i positivismen i en postmodern värld.

Anders Robertsson och Roger Gustavsson

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Folkbibelnytt 2011 - 2

I det här numret av Folkbibelnytt (november) publicerar vi tre artiklar:

• Himmel och helvete. Tony Larsson granskar den allt mer aktuella frågan om vad vi enligt Bibeln blir frälsta ifrån.
• Har människan en gudomlig kärna som leder till Gud oavsett tro? Anders Robertsson skriver om hur en intervjubok med Wilfred Stinissen tycks förfäkta en människosyn och frälsningslära som härrör från mystiken.
• Katolska kyrkan i Sverige funderar: vilken bibelöversättning kan man använda? Swen Bergling reder ut begreppen och upptäcker en parallell till situationen för trettio år sedan.

 

Debatten om den dubbla utgången utgör bakgrund

Under hösten aktualiseras synen på helvetet genom olika böcker som kommer ut på svenska. En nyutgivning sker av Jakob Ekman boks Evangelii fullhet och ändlösa straff, Vingården Förlag, utgiven första gången 1903. I november utkommer Robert Bells Kärleken vinner på Libris förlag. Båda dessa böcker argumenterar för en universalistisk hållning som menar att alla människor kommer att bli frälsta till slut. Bells bok har skapat stor uppståndelse i USA.

Som motvikt ger Stefan Swärd ut boken Efter detta: om Guds kärlek och rättvisa, himmel och helvete på XP Media. I november ges dessutom boken Avskaffat helvetet ut av Francis Chan på Livets Ords Förlag och Ray Baker, som nyligen doktorerat i ämnet, ger ut ett häfte med ämnet Nytt ljus på det yttersta mörkret på Svenska Evangeliska Alliansen.

Dessa tre senaste står för en klassisk kristen hållning i dessa frågor och för fram den dubbla utgången. I detta nummer av Folkbibelnytt vill vi gå igenom frågan och visa på vad Bibeln säger. Vi tar fram material om ämnet som fördjupar oss och ser vilka konsekvenser frågan får för andra frågor.

 

Himmel och helvete

I frikyrkliga kretsar talar vi ofta om att bli frälst. Även i de äldre kyrkotraditionerna talar vi gärna om vår Frälsare och den frälsning han vann åt oss på korset.

Men på senare år verkar det ha blivit så att vi inte så gärna talar om vad vi blir frälsta från. Vi talar om inomvärldslig befrielse från ångest, bundenhet och skam, men Bibeln berättar att vi också blir frälsta för evigheten: frälsta till Guds himmel och frälsta från helvetets eviga separation från Gud.

Men handen på hjärtat, har det inte blivit så för många av oss att vi till viss del skäms för läran om helvetet? Att vi inte riktigt kan förstå hur Gud kan bestämma sig för att placera någon i helvetet – ja, med undantag för Hitler och Stalin förstås – och därför blir vi tysta och tänker hellre på något annat?

Om vi öppnar vår Bibel ser vi att vår Herre Jesus tyckte det var viktigt att tala om helvetet ibland. I till exempel Matteusevangeliets 28 kapitel nämner han helvetet minst 17 gånger. För om man vet att många av ens åhörare vandrar mot en stor katastrof, är det då inte viktigt att varna dem så att de vänder om? Därför säger Jesus bland annat: ”Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till elden som aldrig släcks” (Mark 9:43).

Livet i den här världen är ibland underbart, men det räcker att öppna tidningen för att se att både vårt samhälle och enskilda människor är, till större eller mindre del, infekterade av synd, självisk ondska och uppror mot Gud. Den här världen är djupt ofullkomlig, men Jesus har sagt: ”I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag än går och bereder plats åt er, ska jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni ska vara där jag är” (Joh 14:2-3).

Himlen är att vara där Jesus är. Men för att himlen ska bli en fullkomlig värld utan ondska, måste alla som ska dit bli helt och fullt renade från all synd, ondska och själviskhet. De måste bli grundligt omvända och frälsta från allt detta.

Det är där helvetet kommer in. Det svenska ordet är sammansatt av vikingarnas dödsgudinna Hel och ordet ”vite” (straff), men i Bibelns grundtext använder Jesus ordet Gehenna, ”Hinnomsdalen” som var en soptipp sydväst om Jerusalem där avgudadyrkare förr hade offrat människor i eld (2 Krön 28:3, Jer 32:25). Hinnomsdalen var en totalt gudsförgäten plats och därför en symbol för den andliga ”soptipp” dit Gud kommer att förvisa all ondska, ”den eviga elden som är beredd för djävulen och hans änglar” (Matt 25:41). I Uppenbarelseboken kallas helvetet för ”eldsjön” (Upp 20:10, 14), alltså en sluten plats avgränsad på alla sidor där ondskan kan spärras in för att inte förgifta himlens värld.

En bra bild för detta är hur man försöker hantera kärnkraftens radioaktiva avfall. Det kommer att sprida smitta i miljoner år framöver, så det får absolut inte komma ut i grundvattnet och förgifta människornas värld. Därför gjuter man in det i betong och borrar ner det kilometervis i berggrunden för slutförvaring. Helvetet är Guds slutförvaring för den smittsamma synden, och därför egentligen något att vara tacksam till Gud för.

Helvetet är alltså överhuvudtaget inte tänkt för människor, utan för synd, ondska och Satans onda andar. Men det hemska är att många människor vägrar släppa den ondska de har lärt sig att älska. Gud ”vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen” (1 Tim 2:4), men vissa vägrar att låta sig renas genom Jesu blod och håller istället envist fast vid sitt uppror och sin ondska. De måste då ta konsekvenserna av detta vid den yttersta domen, där vi alla en gång får stå och redovisa våra liv inför Guds fullkomligt rättvisa blick. De som tvättats rena genom Jesu blod blir då frälsta, medan den som inte har sitt namn skrivet i livets bok (Upp 20:15) kommer att ”gå bort till evigt straff” (Matt 25:46).

En fråga som ofta kommer upp när man talar om de yttersta tingen är om någon kommer att kunna omvända sig efter döden. Bibeln tycks inte ge något tydligt svar på den frågan. Det står att ”det är bestämt om människan att hon en gång ska dö och sedan dömas” (Heb 9:27), och Gud som känner alla omständigheter kommer att vara fullständigt rättvis. Å ena sidan vet vi att ”Gud vill att alla människor ska bli frälsta” (1 Tim 2:4), men vi får å andra sidan inte underskatta ”synden som snärjer oss så hårt” (Heb 12:1) att vi ”förhärdas av syndens makt att bedra” (Heb 3:12). En kuslig text om detta finns i Psalm 109 som skildrar hur synden tar över en människa, först genom enskilda val, sedan genom vanor och till sist som ett evigt öde:

Han älskade förbannelse, och den kom över honom.
Han ville inte ha välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
Han tog på sig förbannelse som en klädnad,
och den trängde in i hans inre som vatten, och som olja in i hans ben.
Må den vara för honom som en mantel att svepa sig i,
som ett bälte att alltid spänna om sig.
(Ps 109:17-19)

Därför är de själar som en gång hamnar i helvetet bortom all räddning – annars skulle Gud aldrig släppa iväg dem. Det som en gång var mänskligt i dem har ätits upp av synden. Det är en process som börjar redan här på jorden när en människa sluter sig inom sin bitterhet, och om sedan mörkret får ta över helt och hållet återstår till slut endast en evig slutförvaring av den giftdrypande själsrest som återstår.

Detta förtappade och totalt inkrökta tillstånd är ett tillstånd av medveten plåga, lär Bibeln. Jesus talar om ”mörkret utanför. Där ska man gråta och skära tänder” (Matt 8:12). ”Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn” (Upp 14:9-11). ”Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter” (Upp 20:10). Det dubblerade uttrycket ”evigheternas evigheter” används, liksom ”dag och natt”, för att inskärpa att denna ordning är lika evig som Gud själv (Upp 1:18, 4:9).

I motsats till denna bibliska förståelse av de yttersta tingen finns det en villolära som kallas apokatástasis pánton, ”alltings återställelse”. Den verkar härstamma ytterst från zoroastrianismen och österländsk andlighet och innebär att alla varelser, inklusive Satan, demonerna och alla de fallna människorna, en gång ska bli omvända i helvetet och sedan räddade därifrån. Detta är naturligtvis en hoppfull och lockande tanke, men som vi har läst i bibelcitaten ovan är inte detta vad Bibeln lär. Om demonerna och de förtappade själarna vore möjliga att omvända vet vi att ”Gud, som vill att alla människor ska bli frälsta” också skulle utföra det, men eftersom Jesus och hans apostlar talar från början till slut om en dubbel utgång med eviga följder gör vi bäst i att ta detta på största allvar.

Jesu undervisning om himmel och helvete stämmer oss till ödmjukhet. Det gäller liv och död, frälsning från evig död till evigt liv. Därför får vi ta till oss Petrus ord: ”Låt er frälsas från detta bortvända släkte” (Apg 2:40), och lita av hela vårt hjärta på evangeliets ord: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh 3:16).

Det är alltså inte på oss som vår frälsning i slutändan beror, utan på vår Herres frälsarvilja. Visst är det en tröstande sanning för oss svaga människor? Låt oss till sist ta med oss vår Frälsares ord: ”Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut… Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen” (Joh 6:37, 39-40).

Tony Larsson

 

Har människan en gudomlig kärna
som leder till Gud oavsett tro?

– om frälsning, människans gudomlighet och djupmeditation

Boken Ansikte mot ansikte är en intervjubok om Wilfred Stinissen (WS) av Göran Skytte (GS). Wilfred Stinissen är andlig vägledare, katolsk präst, filosofie doktor, karmelitbroder och författare till en mängd uppskattade böcker. I den nu uppflammade debatten om helvetet är det intressant att titta på en del närliggande ämnen som blir aktuella genom detta och som berörs i nämnda bok.

Stinissen förnekar inte helvetets realitet men hoppas att inga människor kommer dit. Han tar fasta på Guds beslut att försona alla med sig själv, och frågar om inte Guds ja väger tyngre än människans nej. Gud vill inte bara rädda 99 utan 100 procent (sid 350). De riktigt stora syndarna som Hitler och Stalin vill han inte ”bara stoppa i helvetet”, utan menar att de efter skärselden skulle kunna komma till himlen (sid 343).

Självklart kan han inte garantera att de människor som inte vill komma till himlen, trots alla chanser de får, inte hamnar i helvetet. Men han hoppas ändå att alla ska slippa det. Han tror också att om många människor som t.ex hinduer och buddister kommer till himlen, så gör de det genom Jesus trots att de inte känner honom (sid 345-350).

Stinissens hållning ligger nog närmast den universalistiska, även om han inte är konsekvent. Min avsikt är inte att bemöta det som står i boken om helvetet, utan där hänvisar jag till artikeln ”Himmel och helvete” i detta nummer av Folkbibelnytt. Jag vill istället ta upp tre andra ståndpunkter hos WS som kan ligga nära till hands om man förnekar den dubbla utgången.

Stinissens bok rymmer en hel del bra och även en del uppbyggligt. De områden jag vill belysa och där jag har funderingar är:

• Kan man nå Gud genom andra religioner?
• Är människans kärna gudomlig?
• Kan en kristen använda Djupmeditation ?

Kan man nå Gud genom andra religioner?
På sidan 346 frågar GS om det finns en räddning (undan helvetet) för alla.

WS: ”Javisst. Det är klart att himlen inte enbart är för Kristna, vi kristna har inte monopol
på himlen.”...”Jag tror att alla människor, som på ett eller annat sätt har sökt det goda,
sanningen och lyssnat till sitt samvete, också kommer till himlen.”...Så vi kommer dansa
i himlen med både muslimer och judar... GS ”och buddister och hinduer...” WS: ”Javisst där är vi en enda stor familj.”

Observera att Stinissen inte säger fd buddister och hinduer. Det räcker alltså enligt honom att söka det goda, sanningen och lyssna till sitt samvetes röst. Men Jesus säger ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6). Och Petrus säger i Apg 4:12: ”Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.”

Paulus visar tydligt i hela Romarbrevet att det är bara genom att ta emot Jesus Kristus och genom hans nåd som vi blir frälsta. Utan våra egna gärningar blir vi frälsta genom att ta emot. I tro vi blir tillräknade hans rättfärdighet (Rom 1:17, 3:23-24, 5:1, 10:9-10).  I Ef 2:8,9 säger han: ”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” I Romarbrevet visar också Paulus att Abraham kunde ta emot nåden genom att han trodde på Guds löfte, det var inte på grund av hans gärningar (Rom 4:1-5).

Är människans kärna gudomlig?
Stinissen skriver att människan ”bär på gudomligt liv”, att ”Gud lever på djupet i människan” (sid 260). GS frågar om ”monstret” Fritzl i Österrike som höll sin dotter inlåst i 24 år och gjorde henne med barn sju gånger, samt om Hitler, Stalin och Mao Tse Tung – om de bär på något av det goda och gudomliga inom sig. WS svarar: ”Så långt går vi!” (sid 260)

WS fortsätter: ”Det gudomliga är något som inte helt kan försvinna i människan”… ”Människan är en åker och i denna åker finns en gömd skatt (Matt 13:44). Djupast i ditt inre bär du på en ofattbar rikedom, du bär på gudomligt liv” … ”Vad det handlar om är att gräva upp de gudomliga ur det mänskliga, anden ur materien.” (sid 260)

Men att skatten i Matt 13:44 skulle vara ett gudomligt liv i människan själv kan inte stämma. I texten står det att skatten är himmelriket, och vi vet att vägen in i Guds rike går genom pånyttfödelsen och tron på Jesus Kristus – frälsning av nåd utan gärningar (Ef 2:8-9, Joh 1:12, 3:5).

För att förstå dessa tankar, liksom de som handlar om djupmeditation i nästa avsnitt, måste vi gå tillbaks till urkyrkan och de rörelser som går under beteckningen nyplatonism på 200-talet och då speciellt i Alexandria. Nyplatonismen är inte fallen direkt från himmelen. Grundaren Plotinos tankar är snarare ett hopplock av olika idéströmningar i dåtidens hellenistiska värld, formad med en viss originalitet. Platon är en självklar källa, men vi får inte missa att Plotinos och hans lärare Sakkas därtill tycks ha varit intresserade av och inlästa på indiskt tänkande. Plotinos och flera av hans efterföljare var kritiska till kristendomen, men trots det kom vissa kristna att ta till sig nyplatonismen.

Kyrkofadern Origenes (bild) gick liksom Plotinos vid Sakkas filosofiskola i Alexandria och formulerade många tankar som tangerar nyplatonismen. Origenes blev inte accepterad av sin egen biskop och var kontroversiell under sin livstid, men han var produktiv och lämnade efter sig många teologiska verk År 535 blev han stämplad som villolärare av kyrkomötet i Konstantinopel.

När kyrkan därför har tagit avstånd från nyplatonismen, tycker jag inte det är rätt att återinföra den i vår tid genom mysticismen.

Djupmeditation
Den synen på människan, att hon har ett gudomligt liv djupt inom sig (även utan pånyttfödelse) ingår som jag förstår det i mysticismen. Inom den är det viktigt att man utövar djupmeditation. Genom den meditationen ska man borra sig ner till det gudomliga livet inom människan.

Nu åter till boken: På sid 178 säger WS: ”JESUSBÖNEN ÄR en metod att på kortast möjliga tid nå största möjliga samling. Den koncentrerade, långsamma upprepningen av denna korta, innehållsrika bön: ”HERRE JESUS KRISTUS, förbarma dig över mig” … Bönen ska upprepas flera hundra gånger”(s. 179)… ”under utandning ska vi säga HERRE JESUS KRISTUS och under inandningen förbarma dig över mig eller tvärtom.”(s. 180)... ”Jesusbönen kan jämföras med en borrmaskin. Den borrar in sig igenom vårt psykes alla steniga ofruktbara skikt på jakt efter vatten som finns på djupet. Eftersom detta vatten är det levande vattnet som Jesus talar om (Joh 4:10)” (s. 183)

Tekniken är exakt den man använder i Yoga och TM och liknar meditation i andra religioner.
WS markerar en gräns mot TM som han kallar ”självcentrerat” (182) och säger att en kristen inte behöver zen eller yoga. På den punkten är han dock motsägelsefull eftersom han ändå, både i denna och i andra böcker, tydligt uppmuntrar till att lära av dessa tekniker så vi kan använda kroppen och andningen när vi ber. (s. 190)

Jesus lärde sina lärjungar att be till ”Fader vår som är i himmelen”. Varken Jesus eller apostlarna nämnde något om rabblade, upprepade böner eller andningstekniker. Tvärtom säger han: När vi ber ska vi inte rabbla tomma ord som hedningarna (Matt 6:7). Någon kanske invänder att man i Jesusbönen använder Jesus namn – men att göra det flera hundra gånger anser jag ändå måste ses som ett rabblande.

Jag vet att det finns olika uppfattningar om huruvida det är neutralt att använda tekniker från yoga. Jag måste ändå få uttrycka min oro, det liknar allt för mycket ett transcendentalt mantra och ett själsligt sätt att manipulera sina känslor. Stinissen menar att Jesusbönen inte är ett mantra, jag tycker inte att han gör rågången tillräckligt tydligt. Jag har själv utövat TM i min ungdom och känner igen den rymdkänsla som WS talar om (s. 183). Därför är jag mycket skeptisk mot detta resonemang. Dessutom har jag kristna i min bekantskapskrets, både personer med erfarenhet av missionsarbete i buddistiska länder och personer med bakgrund inom New age, som starkt avråder från praktiserande av yogatekniker.

Jag kan inte komma ifrån att Bibeln varnar för att ta efter andra religioner (5 Mos 12:30). Jag kan inte heller komma ifrån att jag tror att användande av yogateknik och omfattande av den människosyn som WS presenterar är inlån från andra religioner.

Lägg märke till att det ingenstans i Bibeln står att vi under bönen ska ägna oss åt djupmeditation på det sätt som WS presenterar. Det är också i synen på Skriften som överordnad storhet allt ställs på sin spets. Stinissen är visserligen både intressant och lärd men risken med lärare som, utöver att ösa från Skriften, också hämtar från traditionen är att de, via Origenes eller andra, för vidare undervisning som inte alls är nyttig.

Min slutsats är: Tacka Gud för det goda som Stinissen förmedlat till oss genom åren, men sortera ut ovan behandlade resonemang och lägg dem i korgen för välmenande men vilseledande tankar utan förankring i Guds ord.

Anders Robertsson

 

Katolska kyrkan i Sverige funderar:
vilken bibelöversättning kan man använda?

Tidningen Dagen har vid några tillfällen de senaste veckorna, nu senast den 9 nov och 11 nov, rapporterat om Katolska kyrkans problem med Bibel 2000. Det handlar om att Katolska liturgiska nämnden vill använda texten från den ”officiella bibelöversättningen” (med det menar man Bibel 2000) i sina egna tryckalster nu närmast psalmboken Cecilia och tidegärdsboken Kyrkans dagliga bön.

Men Vatikanen har haft synpunkter på Bibel 2000. Deras dokument Liturgicam autenticam från 2001 föreskriver att katoliker över hela världen ska använda bibelöversättningar med ”sund exeges” som har samma förståelse av bibeltexten som kyrkofäderna, ”så att översättningen uttrycker den traditionella kristologiska, typologiska och andliga betydelsen och tydliggör enheten och kopplingarna mellan de två Testamentena” (punkt 40-41).

Därför har KK i Sverige framfört önskemål om att på dessa punkter få göra en revidering av ordalydelsen i Bibel 2000. Svenska Bibelsällskapet, som förvaltar rättigheterna till Bibel 2000, har sagt nej till detta. Efter det beskedet valde KK att gå ut offentligt med informationen, något som Bibelsällskapet då uttryckte sig ogillande om. Man hade hellre velat fortsätta att samtala om dessa frågor betydligt mera diskret.

På flera sätt påminner detta om vad som hände för cirka trettio år sedan. Många kristna uttryckte stor glädje över denna nya bibel, vars NT-del publicerades 1981. När man väl började läsa i den insåg många att översättningen var påverkad av en annan bibelsyn med oacceptabla konsekvenser. En grupp kristna ledare vände sig då till Svenska Bibelsällskapet med frågan om det vore möjligt att revidera den nya bibelöversättningen i en egen utgåva så fick man blankt nej.

Läs mer om detta och hela händelseförloppet på denna webbplats under fliken Om oss, artikeln En omöjlig resa!

Intressant i den aktuella situationen är givetvis att titta på vilka texter det gäller. Totalt lär det vara cirka 2000 ställen där KK vill ha andra översättningar/formuleringar än de som Bibelkommissionen har gjort. På sin egen webbplats har man gett 17 exempel, och granskar man dessa närmare finner man att i samtliga dessa fall utom ett stämmer KK:s önskemål med texten i Svenska Folkbibelns översättning.

Ytterligare en intressant aspekt är KK:s önskan att använda sig av den ”officiella svenska bibelöversättningen”. Ledamöter i kyrkomötet har rapporterat att det ofta har behandlats motioner om att Svenska Folkbibeln skulle godkännas för användning i Svenska kyrkans gudstjänster. Besluten har blivit att vid läsningen av de för kyrkoåret anbefallda texterna ska Bibel 2000 användas, men i övrigt är det fritt fram att läsa texter ur Svenska Folkbibeln och även att använda den i predikan och bibelutläggningar.

Naturligtvis skulle det glädja oss om Sveriges näst största kyrkosamfund finner att man vill använda Svenska Folkbibeln i sina sammanhang.

Swen Bergling

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Folkbibelnytt 2011 - 1

Detta nummer (september) innehåller en notis om det pågående arbetet samt en längre artikel:

• Lägesrapport Apostlagärningarna
• Lausannedeklarationens ställning i dagens frikyrklighet
• Folkbibeln som Mangaserie
• Varmt mottagande av Psaltaren
• Frihet att citera Folkbibeln

 

Apostlagärningarna – en lägesrapport

Vårt revideringsarbete går vidare och vi är just nu inne i att bearbeta Apostlagärningarna, evangelisten Lukas mästerverk om den kristna kyrkans allra tidigaste historia när evangeliet bröt fram över ständigt nya marker och områden. Kraften i Gudsordet som förvandlade hela Romarriket inspirerar oss att hjälpa det flöda fram ännu renare och klarare i Folkbibelns reviderade översättning. Vem kan förbli oberörd av skildringen av den allra första kristna församlingen, här återgiven från pågående arbetsförslag:

De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna.
Varenda själ fylldes av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna.
Alla de troende var tillsammans och hade allting gemensamt.
De sålde sina egendomar och vad de ägde och delade ut till alla, efter vars och ens behov.
Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet,
och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, helhjärtad glädje.
De prisade Gud och var omtyckta av hela folket.
Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
(Apg 2:42-47)

Amen! Ske så även i vår tid, i våra liv och i våra kristna sammanhang.

Tony Larsson

 

Lausannedeklarationen har en hög bekännelse,
men följer vi den i praktiken?

I Sverige har pingströrelsen, Evangeliska frikyrkan, Svenska Alliansmissionen, trosrörelsen och Frälsningsarmén ställt sig bakom Lausannedeklarationen tillsammans med många församlingar och organisationer. Gemensamt, förutom synen på mission, blir då att man står för en starkt uttalad tro på bibeln som Guds ord. Men följer undertecknarna den trosbekännelse som de ställt sig bakom?

Lausannedeklarationen från 1974, som har kallats ”den evangelikala trosbekännelsen”, betonar att Bibeln är Guds ord. Bland formuleringarna kan man läsa ”Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord”. Bibeln kallas också för ”det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv”. Skriften beskrivs som en uppenbarelse av Gud som vi kan lita på. En sådan bibeltro har också varit en motivation för Svenska Folkbibelns översättningsarbete där medarbetare med såväl luthersk evangelisk som frikyrkligt evangelikal bakgrund mötts i respekten för skriftens auktoritet. Också stiftelsen svenska Folkbibeln står bakom Lausannedeklarationen.

Har undertecknarna hållit fast vid sin utfästelse?
Nu när nästan fyrtio år har passerat, kanske det är dags att fundera om vi följer den evangelikala trosbekännelsen. För visst låter det rimligt att de som skriver under ett dokument med så hög bibeltro också verkar för att en sådan bibelsyn. Hur har det gått?

Vilken ställning har bibeltron nu i Lausannerörelsens svenska samfund? Det skulle vara en grannlaga uppgift att undersöka, med betydande metodsvårigheter, men vore ändå värt ett försök. Och oavsett utfallet skulle ensådan undersökning inte förklara varför det ser ut på det ena eller på det andra sättet. Om utfallet visade en förstärkt bibeltro kan det ha olika orsasker, precis som det utfall vi snarare befarar, en försvagad bibeltro. All sekularisering, även i kyrkans mitt, är rimligen multifaktoriell.

Påverkansfaktorer som samfunden styr över
Ett sätt att granska frågan om hur vi lever i förhållande till deklarationen är att undersöka hur de undertecknande samfunden använder de påverkansfaktorer de faktiskt styr över. Två viktiga exempel är samfundens förlag samt deras teologiska utbildningar. Förlag vars huvudmän står för Lausannedeklarationen bör ju agera i dess anda. Och huvudmännen har som sitt ansvar att se till att så sker. Detsamma kan sägas om utbildningar. Förlagens alster har en ideologisk påverkan på samfundets församlingar precis som skolorna har det genom att utbilda dess förkunnare.

Men också här stöter man på problem eftersom materialet är så vidsträckt. Man skulle behöva undersöka de fyra samfundens utgivning, alltifrån Frälsningsarméns Stridsropet till Livets Ords magasin Keryx – för att inte nämna de tidskrifter som EFK och Pingströrelsen publicerar. Motsvarande gäller förstås bokutgivningen och de teologiska utbildningarna – sammantaget ett arbete värdigt en avhandling, trots avgränsningar.

I väntan på en sådan undersökning kan vi bara ge exempel som berör bibelsynen och där vi har tyckt oss upptäcka en spänning gentemot Lausannedeklarationen. Men innan vi gör det vill vi påpeka att också vi som organisation kan granskas. Både för bibelsyn och annat. Som enskilda medarbetare är vi i flera fall också med i de samfund vi nu talar om. Att undersöka om undertecknarna följer Lausannedeklarationens höga bibeltro berör oss på många plan.

Örebro Missionsskola och Lausanne
I ”Uppdraget” – en essäsamling som publicerades 2008 i samband med Örebro Missionsskolas hundraårsjublileum – beskrivs skolans historia från start och fram till 1970-talet, och fram till nutid. Just 1970-talet var ett årtionde då en ny universitetsutbildad lärarkår tog vid och inställningen till Guds ord artikulerades om samtidigt som deklarationen i Lausanne undertecknades. Utbildningens karaktär försköts från en förkunnarteologi till att bli mer akademisk, mer av en fakultetsteologi. Senare förankrades ÖMS ytterligare i det svenska högskoleväsendet.

Evangelikal exegetisk metod
I en essä med rubriken Bibelsyn i förändring författad av Mikael Tellbe och Lennart Boström, lärare i respektive NT och GT, beskrivs den nuvarande hållningen till exegetiken. Texten blir särskilt intressant för den läsare som funderar på Lausannedeklarationens aktuella ställning vid skolan.

Under 1970-talet blev George Eldon Ladds bok A theology of the New Testament en tongivande lärobok. Ladd stod för en evangelikal exegetisk metod (Evangelical criticism) som gjorde det relevant att ställa frågor om bibelböckernas historiska värde och tillkomst samtidigt som det kombinerades med en betoning av Bibelns auktoritet för tro och liv. Under samma årtionde utarbetades också den målsättningsskrivning för Örebro Missionsskola som gäller ännu idag.

Vi ser Bibeln som ett mänskligt vittnesbörd, av Gud inspirerat och därmed trovärdigt, om hans uppenbarelse i historien och i Kristus. Den är i sig ett led i uppenbarelsen. Vi ser därför Bibeln som Guds ord i historien. Vi vill för både tro och liv gå in under dess dynamiska auktoritet och genom ett grundligt studium, under den helige Andes ledning och med en seriös metod, söka de bibliska texternas ursprungliga innebörd och budskap såväl som deras uppfordrande tilltal till oss i vår egen tid.

Målsättningsskrivningen tycks stå Lausannedeklarationen mycket nära. Under 1980- och 1990-talen tar exegetiken så form med denna utgångspunkt. En rent historisk-kritisk metod används ej med motiveringen att den inte tillräckligt tar hänsyn till bibeltexternas slutliga utformning. Metoden som används beskrivs som historisk-grammatisk där texternas historiska och språkliga dimensioner står i centrum ”utan att på förhand utesluta texternas transcendenta dimensioner” vilket ytterligare markerar skillnaden gentemot historisk-kritisk metod.

Bibelsyn i förändring, exegetiken kan inte längre kallas evangelikal
Essäisterna beskriver hur det under en samtalsdag 2003 blev uppenbart att förhållningen till ordet evangelikal hade förändrats. De fastslår att även om begreppet ”till viss del” fortfarande beskriver skolans övergripande hållning ”är det tveksamt om denna beteckning är relevant för att beskriva skolans exegetiska inriktning”. Inom en parentes påpekas att termen evangelikal numera till och med kan inbegripa den typ av fundamentalism som skolan en gång tog avstånd ifrån. Det preciseras inte vilken fundamentalism som avses. Den fundamentalism som dittills beskrivits är John Ongmans vars bibelsyn beskrivs som en form av verbalinspiration och vars inflytande sträckte sig fram till 1960-talet.

Här infinner sig en del frågetecken. Dels kan man fråga sig om begreppet evangelikal säger något alls om det inte kan tillämpas exegetiskt. Och vad hände med den historisk-grammatiska metod där man markerade mot historisk-kritisk metod och stod upp för texternas transcendenta dimension? Varför har den övergivits? Det känns sorgligt om den positiva utvecklingen inom ÖTH har övergivits på den punkten. Här fanns annars en möjlighet att i en postmodern tid driva det evangelikala alternativet och lyfta fram undrets betydelse som historisk verklighet. Att med frimodighet och trovärdighet ge rum för att Gud har gripit in i historien. Allt med en evangelikal exegetik som hör framtiden till.

Tveksamheten till att beteckna den exegetiska inriktningen som evangelikal ger också en annan följdfråga; hur stämmer det med den gällande målsättningsbeskrivningen? Det hänvisas till etiketteringsproblem, precis som en katolsk exeget kan nå mycket lutherska slutsatser så kan den evangelikale exegetens slutsatser vara svåra att särskilja från andras. Förklaringen övertygar inte men utrymmet medgav kanske inte en mer explicit förklaring. Vilken förändring motiverar förändringen?

Böcker om bibelsyn med historisk-kritiskt signum
Libris har publicerat ett antal läsvärda böcker som följer Lausannedeklarationens anda. Ett exempel är Anders Sjöbergs Vem är den mannen? med undertiteln En guide till evangelierna. Ett annat är Lee Strobels bok Fallet Jesus.

Vissa utgivningar på Libris, just i bibelsynsfrågan, ser ut att gå emot Lausannedeklarationens anda. Enskilda röster har höjts över varför förlaget exempelvis publicerat René Kieffers bok Evangeliernas Jesus: myt och verklighet, men också andra titlar.

Mest intressant är kanske den bokserie som introducerar bibelns böcker, GT-guiden. Seth Erlandsson har i en tidigare recension (Folkbibelnytt nr 1 – 2004) visat hur ett flertal exempel på historisk-kritisk skåpmat återfinns i ”Profeterna – en guide till Gamla testamentets böcker”. Jesajaboken förklaras utifrån det gängse evolutionistiska tankeutvecklingsshemat, med sena dateringar, Jeremias budskap diskuteras som en rent mänsklig produkt, Daniels bok förklaras helt bibelkritiskt som en återspegling av tankegångar från 160-talet före Kristus (vilket skulle innebära att författaren inte återger en sann historia av Daniel på 500-talet utan en påhittad dito) etc. Bokserien är grundläggande kurslitteratur på Örebro Missionsskola. Ett intryck är att GT-guiden enkelt uttryckt har en mer liberal prägel än NT-guidens mer tydligt evangelikala linje.

Försök till förklaringar
Vad beror förändringarna på? Det är inte helt enkelt att spåra vad som leder fram till stora omsvängningar i tankemönster och policy. Hänvisningar till ”tidsandan” reducerar oss gärna till offer för ett obevekligt skeende. Det vore önskvärt att presentera mer konkreta orsaker. Utan att kunna komma med en större precisering vill vi ändå peka på några möjliga förklaringar.

1.) Inflytande från sekulära universitet och priset för högskolebehörighet
Inom våra bibelseminarier är de bibellärare som exponerats mest direkt av ”den högre” bibelkritiken rimligen de som själva disputerat vid sekulära universitet. Det måste vara svårt att forska utan att anta det paradigm som råder. Just dessa får också ett stort inflytande i en tid när antalet disputerade medarbetare är en parameter på akademisk höjd. Idéer sprider sig sedan relationellt och vertikalt.

Låt oss ta en parallell från en annan disciplin. Den framstående filosofen Alvin Plantinga beskriver i Advice to Christian philosophers hur unga kristna filosofer som väljer att utföra sin forskning inom uppenbart minerad mark, som den naturalistiska Quines pragmatism, kommer att ägna mycken tankemöda åt att söka synkronisera sitt kristna tänkande till den aktuella ateistiska filosofin och på så vis dels missa möjligheterna att med sin intellektuella kapacitet betjäna på viktigare filosofiska fält och dels riskera att kompromissa.

I essäboken om Örebro Missionsskola beskrivs våndan över att ta emot statliga bidrag och processen mot högskolebehörighet som sedan tog vid. Med ett utifrånperspektiv reser sig frågan om det ens är möjligt att behålla en så hög bibelsyn som lausannerörelsens i ett lärosäte som, förutom teologisk utbildning, även bedriver en för det allmänna skolväsendet godkänd religionslärarutbildning.

2.) Påverkansvägar följer inte alltid demokratiska mönster
Inte ens inom de mest demokratiskt konstruerade samfunden löper påverkansvägarna linjärt från församlingarna via samfundsledningen till dess underställda institutioner (förlag och teologiska utbildningar) och tillbaks till församlingarna. Den kristna sfären är inget slutet system, än mindre de enskilda samfunden. Stefan Swärd, tidigare samfundsordförande för Evangeliska frikyrkan, har i en självkritisk analys av sin insats på sin blogg beskrivit hur samfundsstyrelsen trots demokratiskt mandat inte alltid kunnat matcha (läs styra) de därmed tjänstemannastyrda institutionerna. Exemplet får tjäna som en antydan om relevansen i resonemanget. I episkopala kyrkor kan översynen förmodligen ofta utföras med större auktoritet. Frågan där blir istället vilken bibelsyn biskoparna är påverkade av och enligt vilka kriterier de utses. Eller om den teologiska utbildningen läggs ut på entreprenad till statliga universitet.

3.) Ekumenisk glädje parad med fördunklat ideologiskt medvetande
En missriktad ekumenism kan spela in. Samtalsdagen då begreppet evangelikal exegetik började ifrågasättas genomfördes tillsammans med bibellärare från andra teologiska seminarier. En guide till Gamla testamentets författades tillsammans med lärare från andra bibelseminarier som alltså inte står för bibelsynen i Lausannedeklarationen. Bokförlaget Libris har en ägarstruktur där inte bara samfund som står bakom Lausannedeklarationen ingår, förutom pingströrelsen och EFK finns ju Svenska Baptistsamfundet med. Frikyrkorna i Sverige brukar betrakta sig som inbördes närstående, samtidigt som bibelsynsfrågorna skär rakt igenom såväl frikyrka som kristenheten.

Även om Lausannedeklarationens bibelsyn är grundläggande kan medvetenheten om dess utfästelser lätt hamna i bakgrunden när åren går och den praktiska teologin utformas i ett ständigt flöde av impulser. Kanske också en befogad glädje över det ekumeniska samarbetet kan fördunkla medvetandet om vad som står på spel?

Lausannerörelsen går vidare, vilka följer med?
Låt oss till sist konstatera att Lausannedeklarationen i sin helhet är ett tydligt och starkt ställningstagande för bibeltron och har uppfattats som ett gemensamt bålverk mot inflytandet från en bibelkritisk teologi (alldeles bortsett från några resta invändningar). Att Lausannerörelsen fortsätter på den inslagna vägen visar inte minst de distinkta formuleringar som kännetecknar Kapstadsöverenskommelsen från 2010. Detta aktuella manifest tyder på en fortsatt stark bibeltro inom den internationella evangelikala rörelsen.

Så hur står det till med den evangelikala bibelsynen i vårt land? I texten ovan har vi rest några frågetecken. Samtidigt är det inget som säger att samfundens inre sekularisering måste vara som ett självspelande piano. En stor medvetenhet behöver dock finnas inför varje förändring som har med bibelsynen att göra. Ytterst handlar kampen om tron på Guds ord som ett nådemedel.

Roger Gustavsson och Anders Robertsson

 

Folkbibeln som mangaserie

Sommaren 2011 släpptes Budbärarna, en serieversion av Apostlagärningarna och några av NT:s brev i den populära japanska mangastilen. Budbärarna är i sin tur en uppföljare till 2009 års Messias som skildrade evangelierna från Nasaret till himmelsfärden. Böckerna är tecknade av kristna mangaartister i Japan och har översatts till svenska med Folkbibelns text som grund, som ett fräscht grepp för att de unga ska få upp ögonen för världens bästa bok: Bibeln.

För både Messias och Budbärarna finns det dessutom en 64-sidig kortversion avsedd för utdelning och evangelisation i större skala: Jesus och Förvandlingen.

 

Varmt mottagande av Psaltaren

Ur Svensk Pastoraltidskrift 14/2011:

Överlag menar jag att denna psaltaröversättning har ett fint och rytmiskt språk som ligger nära grundtexten. I motsats till 1917 är språket mera sparsmakat, dvs. den är inte lika mångordig. Jämför man den med den tidigare utgivna Svenska Folkbibeln finner man att översättningen på många ställen är reviderad till det bättre. Mitt helhetsintryck är att detta är en mycket fin bok som med sina vackra illustrationer ytterligare lyfter fram texten.

Stig Norin, professor i GT:s exegetik, Uppsala

 

Ur Världen Idag 26 jan 2011:

Utmärkt andaktsbok med nytt språk

Som en försmak av Svenska folkbibelns språkliga revidering av hela bibeltexten kommer nu en provöversättning av Bibelns egen bönbok, Psaltaren. Samtidigt som utgåvan visar hur man konsekvent driver frågan om läsbarhet, så erbjuder den även en biblisk andaktsbok, konstaterar Stefan Pehrson.

Psaltaren är förebild för alla bönböcker som passerat genom kyrkans historia. Dess ärende är talet från den enskilde till Gud, även om det var knutet till tempelkulten. I övrigt varierar innehållet väsentligt, vilket gör den svår att kategorisera bland Bibelns böcker. Här släpps den enskilde troende fri. Fascinerande är då att bönerna stått sig i 3 000 år och redan är färdiga att använda! I den traditionella tidegärden är förstås Psaltaren central.

Bland dem som håller hela Bibeln för att vara Guds ord har Svenska folkbibeln gott rykte. Inte minst följer den grundtexten noggrant. När nu hela bibeltexten revideras visar den här separata utgåvan av Psaltaren att även läsbarheten ställs i centrum. Några mycket enkla ingrepp gör att känslan av ”gammal text” försvinner: ”Skall” ändras till ”ska”; ”ty” ersätts främst av ”för”, ibland av ”eftersom”, någon gång utelämnas det. För texten i stort har man gjort ordföljden rakare och naturligare. Rytmiskt undviks två betonade stavelser bredvid varandra. Mycket av de överflödiga utfyllnadsord, som hängt med sedan kyrkobibeln 1917 och levt vidare i Folkbibeln 98, har nu tagits bort, vilket ger den pregnans som det poetiska språket kräver. Man har även bytt ut ålderdomliga ord, såsom till exempel ”ogärningsmän” mot ”förbrytare”. Resultatet blir tveklöst att man koncentrerar sig mer på textens innehåll.

Den här utgåvan har därtill goda förutsättningar att fungera som andaktsbok. Genom att bara en spalt används får de typiska halvverserna i regel rum på en rad med den andra halvan på nästa. Det gör det lättare att uppfatta poesins system, där innebörden ofta får en parallell upprepning i andra halvan. Texten är tydlig.

En annan faktor är de många vackra färgbilder som levandegör det djupa innehållet. Eftersom de alltid ligger på högersidan så kommer de i blickfånget när man bläddrar. Notapparaten är kraftigt utökad och behandlar alternativ översättning, andra handskrifter av texten, verser som citeras i NT och profetior om Kristus samt sakupplysningar. Däremot finns inga noter till parallellställen i allmänhet, vilket man kan sakna.

Texten kompletteras med tre bibelläsningsplaner, som på ett intressant sätt visar den judiska traditionen, den kristna tidegärden och en tematisk uppställning, som även fungerar som innehållsförteckning. Att lyfta fram Psaltaren som den enskildes egen bön- och andaktsbok är ett angeläget syfte, som förverkligas genom den här utgåvan. Dess smidiga språk öppnar också för en aktiv och spridd läsning i dag.

Stefan Pehrson

Ordinarie cirkapris är 149 kr.
Beställ via Folkbibelns plusgirokonto 985971-1 så får du den för 99 kr.
Beställer du tre ex slipper du dessutom betala frakten.

 

Frihet att citera Folkbibeln

I september skrev Dagen att ytterligare ett spännande bibelöversättningsprojekt har startat i vårt land, Fribibel.se som är tänkt att drivas av frivilliga över Internet. Det är ett fint initiativ och vi på Svenska Folkbibeln vill önska Guds välsignelse över detta och allt annat bibelarbete i Sverige.

Vi måste dock korrigera en missuppfattning som har spritt sig, att Folkbibeln inte skulle få citeras i längre stycken utan att man betalar för det. Folkbibeln är till för folket och all normal användning av utdrag ur Folkbibelns text är tillåten utan krångel eller royaltyanspråk, så länge den som citerar inte tar betalt för sitt verk. Det är bara om man t ex trycker upp hela bibelböcker och tar betalt för dem som vi anser det rimligt att man återinvesterar en del av sina intäkter i vårt bibelarbete. Se Copyright och frihet för mer detaljer.

Så varsågoda att citera Folkbibelns text så mycket ni vill, och sprid den gratis i vår mobilversion och över nätet. Som vår Herre sade: ”Det ni har fått som gåva, ge det som gåva” (Matt 10:8).

Tony Larsson

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Folkbibelnytt 2010 – 1

Folkbibelnytt 2010 – 1 (november) innehåller, förutom notiser, fyra artiklar:

• Psaltaren reviderad
• Stå upp för Guds ord
• Kristen tro och vetenskaplighet
• Psalm 51 i reviderad översättning

---

 

Psaltaren reviderad

Gud, dig lovar man i stillhet i Sion.
Till dig får man infria löften.
Du som hör bön, till dig kommer alla människor...
(Ps 65:2-3)

Genom alla tider har Psaltaren varit Bibelns i särklass mest lästa och älskade bok. Vad är det som gör att även 2000-talets människor än idag kan uppleva ett igenkännande i tre tusen år gamla texter, tvärs över seklernas avgrund?

Psaltarens 150 psalmer rymmer en kalejdoskopisk vidd av olika livsperspektiv, men de har något gemensamt: en avskalad ärlighet med både det ljusa och det mörka i livet. Där finns den förundrade glädjen likaväl som den förorättade vreden, den förtröstansfulla vilan likaväl som den avgrundsdjupa ångesten. I kung Davids och psalmisternas brottning med tillvaron finner vi kontaktpunkter för våra egna liv och blir ledda in i bönens samtal med Gud, in i den raka uppriktighet som Psaltaren lär oss att sanningens Gud vill se, oavsett hur våra omständigheter ser ut. Därför kunde Martin Luther skriva:

Psaltaren är alla heligas bok, och var och en, hur han än har det, finner däri verser eller hela psalmer som passar just hans situation. De passar så väl in på honom att det förefaller som om de vore skrivna enkom för honom. Han skulle själv inte kunnat tänka ut, hitta på eller önska sig något bättre.

Denna översättning av Psaltaren
För att igenkännandet ska uppstå behöver dock bönernas språk inte ligga alltför långt bort från hjärtats språk. Denna omarbetade särutgåva av Psaltaren är en del av Svenska Folkbibelns pågående projekt att ta fram en språkligt reviderad version av bibeltexten för framtidens generationer.

Med utgångspunkt från Svenska Folkbibelns text från 1998 och ett noggrant studium av den hebreiska grundtexten har det växt fram en förnyad översättning av Psaltaren som kombinerar det bästa av två världar: en pålitlig trohet mot både grundtext och svensk översättningstradition, så som den förmedlats från 1917 års översättning genom Svenska Folkbibeln, och den lediga svenskans närvaro och fräschör, inom ramen för det utrymme som en texttrogen översättning har att röra sig. Resultatet är en matig bibeltext med skärpa och tuggmotstånd, en text som i 2000-talstappning bevarar den speciella stilart av bibelspråk som generationer av bibelläsare har älskat, bett och förtröstat på.

För att ge en bredare forskningsmässig grund har översättningens notapparat utökats kraftigt jämfört med tidigare utgåvor. I noter anges alternativa översättningar av den masoretiska grundtexten, även särskilt markerade varianter som framkommit genom annan vokalisering av konsonanttexten på rabbinskt manér. Noterna visar också på vilka ställen det finns variationer mellan olika bevarade handskrifter (där en enda hebreisk bokstavs variation kan ge annan betydelse) och påpekar vilken variant som står i Septuaginta, den grekiska uröversättningen av Gamla testamentet som skulle bli urkyrkans Bibel.

Kristus i Psaltaren
I notapparaten finns även en tredje typ av noter som markerar en av Psaltarens viktigaste uppgifter, nämligen att vittna om Jesus Kristus. Trots att kung David och många av de andra psalmisterna levde tusen år före det att korset restes på Golgata, har deras ord i Psaltaren genom den helige Andes inspiration smält samman med Kristi egen röst om hans lidande och den härlighet som skulle följa (1 Pet 1:11). Luther kommenterar:

Kär och dyrbar bör Psaltaren vara för oss redan därför att den så klart förkunnar Kristi död och uppståndelse och förebildar hans rike och hela kristenhetens tillstånd och väsen, att den väl kan kallas en liten Bibel...

Den reviderade textens noter markerar de ställen där en psaltarvers är direkt citerad i Nya testamentets skildringar av Kristus. Men vana läsare vet att Kristus är långt mycket mer närvarande i Psaltaren än på dessa uttryckliga ställen - han är den osynlige Emmausvandraren som plötsligt skymtar igenom, en stilla röst som den uppmärksamme av och till kan höra bland psalmisternas böner. Det är inte för inte som Psaltaren kallas Kristi bönbok – inte bara den bönbok som han själv under sin jordevandring använde och citerade och levde, utan en bönbok som leder den ärlige in i en gemenskap och delaktighet med honom som är Vägen, Sanningen och Livet.

Att använda Psaltaren
Det finns många sätt att be Psaltarens psalmer. För att hjälpa läsaren in i texterna innehåller denna utgåva tre olika läsningsplaner: två med historisk grund i judisk respektive kristen bönetradition och en som tar med läsaren på en resa genom Psaltaren utifrån olika teman i livet. Ytterligare ett annat sätt att läsa, som dock kräver en fullständig bibelutgåva med parallellställen, är att följa kung Davids liv parallellt i Samuelsböckerna och Psaltaren och se hur den historiska skildringen blir belyst av Davids inre brottningskamp i psaltarpsalmerna (på samma sätt som Nya testamentets brev kastar ljus över historien i Apostlagärningarna).

Oavsett hur läsaren tar steget in i Psaltaren, blir det snart uppenbart att han i ett avseende kommit in i en annan värld. För en modern svensk, uppvuxen i en kristen kultur där fred och trygghet varit självklarheter i två hundra år, kan kontrasten bli stor mot de tretusenåriga psalmisternas utsatta läge under en våldsam tid i mänsklighetens historia. Guds folk blir jagat av fiender och hotat till livet, och de svarar med att ropa till Gud om handgriplig rättvisa och hårda domar över förföljarna. När David bad var det en fråga om liv och död - men hur ska en kristen idag, i nådens tidsålder, använda de många psalmer som ropar på Guds dom över fienderna?

Kristus har befallt oss att förlåta de människor som förorättar oss, men själavårdsmässigt kan det vara en längre process att nå fram till den förlåtelsen. Och vilken plats kan vara bättre för att uttrycka sin vrede än inför Guds goda ansikte, så att man sedan kan släppa vreden hos honom och nå fram till förlåtelse i själva den mellanmänskliga relationen?

Nya testamentet har också fördjupat vårt perspektiv på vilka som är våra verkliga fiender (Ef 2:2-3, 2 Tim 2:26). De människor som gör det onda är själva fångar i behov av befrielse, fångar under ondskans andliga makter som Kristus själv har bekämpat och besegrat. Den kristne får i hans efterföljd utropa Guds domar över dessa andliga fiender med Psaltarens ord. Med denna förståelse i åtanke blir det lättare att använda även de psalmer som från början verkar svårgenomträngliga.

Slutord
När denna särutgåva av Psaltaren nu går i tryck och överlämnas åt folket, är det vår bön och förhoppning att den ska bli till rik välsignelse för många intresserade läsare. Vi välkomnar även gärna synpunkter, frågor och kommentarer. Slutligen får Bibeln själv, som sig bör, inte bara det första utan även det sista ordet i denna inledning:

Underbara är dina vittnesbörd, därför tar min själ vara på dem.
När dina ord öppnas, ger de ljus och förstånd åt enkla människor...
(Ps 119:129-130)

Tony Larsson, hämtat från förordet till den aktuella utgåvan av Psaltaren

---

Stå upp för Guds ord!

Under alla tider har det varit en utmaning att stå upp för den sunda tron och den kristna bekännelsen. I 2000-talets svenska samhälle tar det sig vissa uttryck men genom historien har det egentligen handlat om samma sak: utmaningen att följa och hålla fast vid Guds ord och vid Jesus person och namn. Låt oss först se på några av de texter som talar om detta:

2 Tim 3:14-16
Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet

2 Tim 4:3-4
Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.

Mark 13:13
Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

Luk 12:8-9
Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna, honom skall också Människosonen bekänna inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar.

Ord 30:5-6
Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom. Lägg ingenting till hans ord, så att han beslår dig med lögn.

Här varnas vi för frestelsen att göra eftergifter också på trons centrala områden, lockelsen att kompromissa intill, ja utöver, förnekelsens gräns. I vår tid uppstår denna frestelse under trycket av samhällets och utbildningsväsendets sekularisering. Sekulariseringen gör att det breder ut sig en liberalare bibelsyn även inom kristenheten – och det sker på tydligt urskiljbara vägar. Förändringen drivs exempelvis fram inom teologisk utbildning och teologisk litteratur samt dess förlängning in i förkunnelsen. Gemensam nämnare för dessa förändringsfaktorer är en historisk-kritisk syn.

Om vi inte verkar för att det presenteras en bibelsyn som respekterar Bibeln som Guds ord i teologiska utbildningar, inom kristen massmedia och teologisk litteratur kommer alla de övriga frågor vi driver inom kristenheten att vara förgäves därför att en liberal bibelsyn driver på den inomkyrkliga sekulariseringen. Vi riskerar att ständigt rikta in oss på symptom istället för på orsak.

I takt med att den historisk-kritiska bibelsynen vinner mark minskar respekten för Guds Ord. När bibelsynen i en kristen rörelse förändras får det konkreta konsekvenser. Då Guds ord inte längre är yttersta auktoritet följer obönhörligen förändringar i andra frågor. Som direkt följd minskar den andliga vitaliteten och därmed motivationen, inte bara att nå ut med evangeliet, utan också att inom samhällsdebatten stå upp för urkristna och bibliska ståndpunkter.

Att tala ut inför en sekulariserad omvärld bör ske med en tydlig signal. Vi bibeltroende har i det fallet inga problem att ta debatten exempelvis med organiserade ateister, och det arbetet måste fortsätta tillsammans med traditionell evangelisation, en kristen livsstil och socialt arbete. En pedagogisk svårighet för oss som tror på Bibeln möter vi däremot inom en sekulariserad kristenhet, där man ständigt riskerar att beträda minerad mark – vare sig man talar om Jesu gudom, Jesu uppståndelse eller Bibelns auktoritet – detta eftersom bibelsynsfrågorna skär tvärs igenom de flesta samfund.

Trots risken att missuppfattas är det av högsta vikt att inte nedtona denna angelägna sida utan att tvärtom – ödmjukt men tydligt – betona Bibelns trovärdighet samt Jesu Kristi person och namn genom debattartiklar, böcker och seminarium. Om vi inte vågar stå upp för Guds Ord inom kristenheten kommer ett resultat bli att det kristna vittnesbördet försvagas och att många kristna faller offer för en fortsatt sekularisering. Följden blir då att vi inte heller utanför kristenheten vågar stå upp för Guds ord och bekänna Jesus – världens frälsare och hopp.

Anders Robertsson

---

 

Kristen tro och vetenskaplighet

Underlaget för den kristna tron blir ifrågasatt och kritiserat av det vi ofta kort och gott kallar vetenskapen. Huvudorsaken till denna kritik är att vetenskaplig forskning inte kommer åt Gud och därför inte tar Gud och övernaturlig kausalitet med i beräkningen. Detta är inbyggt i den historisk-kritiska metoden. Följden blir att man på förhand avvisar Bibeln som Guds uppenbarade undervisning och Jesus som Guds Son med gudomlig förmåga och auktoritet. Även om denna ståndpunkt presenteras som vetenskaplig, är den inte en följd av neutralitet och objektivitet utan ett konsekvent resultat av de valda analysmetoderna.

Enligt kristendomens verklighetsuppfattning är det dårskap att bortse från Gud och möjligheten av gudomlig kausalitet. Kristna har en helt annan trosutgångspunkt än modern vetenskap. De tror att Gud är en levande verklighet som har uppenbarat sig allmänt genom skapelsen och särskilt och tydligare genom den bibliska uppenbarelsen och de ingripanden i historien som där omvittnas. Kristna finner att denna uppenbarelse är väl dokumenterad genom talrika ögonvittnen. I centrum för den bibliska uppenbarelsen står Kristus och hans frälsningsgärning som kulminerar med Kristi död och uppståndelse, enligt kristendomen världshistoriens viktigaste händelse.

Den historisk-kritiska vetenskapens syn har fått stort genomslag i vår tid. Den präglar undervisningen i skolor och universitet. Skapelsen studeras utan att man räknar med en gudomlig Skapare och Bibeln studeras utan att man räknar med denne Skapare och hans ingripande i historien. Bibeln blir helt och hållet en mänsklig produkt som sägs innehålla olika mänskliga tankar om Gud och världen, en del ganska bra, andra förlegade eller förkastliga.

Detta sätt att se på skapelsen och Bibeln har också trängt in i kyrkosamfund och påverkat både biskopar, präster och vanliga församlingsmedlemmar. Därför finner många kyrkor det naturligt att inbjuda Gardell som talare. Den moderna vetenskapens företrädare kan argumentera för sin syn på skapelsen och Bibeln och dra fram stöd för sin verklighetsuppfattning. Likaså kan en kristen argumentera för det orimliga i att inte räkna med en gudomlig Skapare och att misstro de många ögonvittnenas vittnesmål i Bibeln.

En sådan diskussion kan klargöra de olika trosutgångspunkterna och uppfattningarna. Men hoppas man på att diskussionen ska leda till en förändrad tro hos någondera parten finns det en skillnad. En person kan genom en diskussion vinnas för en inomvärldslig, ateistisk eller naturalistisk världsåskådning. Men ingen kan omvändas till kristen tro genom att en kristen vinner en diskussion om sann vetenskap eller en filosofisk debatt.

Kristen tro kan bara skapas genom det bibliska vittnesbördet om vem Jesus är och vad han har uträttat. Ögonvittnenas vittnesmål är så mäktiga och samstämmiga, att det är svårt att vifta bort dem som osanna. Dessutom tror en kristen att ”Guds ord är levande och verksamt och skarpare än något tveeggat svärd” (Heb. 4:12) och att Guds Ande genom evangeliet om Jesu död och uppståndelse har makt att föda en människa på nytt. Om de kristna säger Petrus: ”Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består” (1 Pet. 1:23).

Utdrag ur boken om Gud och Jesus av Seth Erlandsson XP media 2009, sid 110-112

---

Psalm 51 i reviderad översättning

Arbetet med en revision av Svenska Folkbibelns bibelöversättning (SFB98) har kommit en bra bit på väg. Mycket av Nya testamentet har arbetats igenom och bearbetats på nytt efter förslag från referenter. Men mycket arbete återstår. När det gäller Gamla testamentet kan vårt revisionsförslag av hela Psaltaren nu tryckas som en provöversättning, så att en bredare allmänhet kan ta del av våra förslag till reviderad översättning och inkomma med synpunkter.

Vissa bibeltexter är känsligare att nyöversätta än andra. Det gäller inte minst Psalm 51 som många lärt sig utantill enligt ålderdomligare vändningar och som ofta används i den kristna gudstjänsten som gemensam syndabekännelse. För att ge våra läsare en inblick i de överväganden som blir aktuella vid översättningsarbetet publiceras här nedan Psalm 51 i reviderad form inklusive en kort kommentar.

Psalm 51

Bön om syndernas förlåtelse

¹För körledaren. En psalm av David, ²när profeten Natan kom till honom efter att han gått in till Bat-Seba.

³Gud, var mig nådig
efter din godhet,
utplåna mina överträdelser
efter din stora barmhärtighet.

⁴Tvätta mig ren från min skuld,
rena mig från min synd,

⁵för jag känner mina överträdelser
och min synd är alltid inför mig.

⁶Mot dig, just mot dig
har jag syndat
och gjort det som är ont
i dina ögon.
Därför har du rätt när du talar,
du är ren när du dömer.

⁷Ja, med skuld är jag född
och med synd blev jag till
i min moders liv.

⁸Du älskar sanning i hjärtat,
lär mig då vishet
i mitt innersta.

⁹Rena mig med isop
så att jag blir ren,
tvätta mig
så att jag blir vitare än snö.

¹⁰Låt mig få höra fröjd och glädje,
låt de ben du krossat få jubla.

¹¹Vänd bort ditt ansikte
från mina synder,
utplåna all min skuld.

¹²Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och ge mig på nytt
en frimodig ande.

¹³Förkasta mig inte från ditt ansikte
och ta inte din helige Ande
ifrån mig.

¹⁴Låt mig åter få glädjas
över din frälsning,
och håll mig uppe
med en villig ande.

¹⁵Jag ska lära överträdarna
dina vägar,
så att syndare omvänder sig till dig.

¹⁶Rädda mig från blodskuld,
Gud, du min frälsnings Gud,
så ska min tunga jubla
över din rättfärdighet.

¹⁷Herre, öppna mina läppar,
så ska min mun förkunna ditt lov.

¹⁸Slaktoffer gläder dig inte,
annars skulle jag ge dig det,
brännoffer vill du inte ha.

¹⁹Det offer Gud vill ha
är en förkrossad ande.
Ett förkrossat och bedrövat hjärta
föraktar du inte, Gud.

²⁰Gör gott mot Sion i din nåd,
bygg upp Jerusalems murar.

²¹Då ska du få glädjas
åt rätta offer,
brännoffer och heloffer,
då ska tjurar offras på ditt altare.

 

Kort kommentar

Vers 1
För körledaren: Ordet ”sångmästare” brukas inte längre för en körledare.

Vers 2
efter att han gått in till:  Smidigare än ”sedan han hade gått in till”. Därmed kan kommatecknet utgå. Över huvud taget använder vi färre kommatecken enligt modernare kommateringsregler.

Vers 3
efter din godhet … efter din stora barmhärtighet: En återgång till äldre översättningars återgivning av det hebreiska ke ”såsom, i enlighet med”.  Orsaken är att den ordagranna översättningen ”i enlighet med” blir för lång och att ”enligt” mera hör hemma i en prosaframställning än i poesi. Att Guds nåd och syndernas förlåtelse har sin grund i Guds godhet och barmhärtighet, vilket texten vill betona, framkommer också med prepositionen ”efter”.

Vers 4
Tvätta mig ren från min skuld: Verbet ”två” (imperativ av tvaga) går inte att försvara som modern svenska. Ordagrant står ”tvätta mig stort (storligen)”, dvs. helt ren.

Ordet ”missgärning” är ett gammalt ord för ”illåd och ”svår synd”. I den hebreiska grundtexten står awón vars grundbetydelse är ”skuld” och som även används om gärningar som medför skuld inför Gud. I det parallella ledet står ”min synd”, så översättningen ”min skuld” passar bra.

Vers 5
för jag känner: I regel undviker vi det mera ålderdomliga ”ty” och ersätter det med”för” som idag är det vanliga ordet för det hebr. ki. Ibland vill hebreiskan binda samman satser med ett ki (”för”) också när sammankopplingen ändå tydligt framgår av sammanhanget. Då kan ki lämnas oöversatt. Annars blir det nästan stötande med ”för … för … för” om och om igen. Vi anser det viktigt att poesins pregnans (kortfattade uttrycksfullhet) inte går förlorad. Ett problem med 1917 års kyrkobibel var att poetiska texter kunde bli för mångordiga och nästan pratiga.

Vers 6
Mot dig, just mot dig har jag syndat: Denna översättning vill klargöra att våra synder, också synderna mot våra medmänniskor, ytterst innebär synd mot Gud. Den äldre översättningen ”Mot dig allena” kan missförstås, dvs. att vi inte alls skulle ha syndat mot människor. SFB98 valde översättningen ”Det är mot dig” för att undvika det ålderdomliga ”Mot dig allena”.

Därför har du rätt när du talar: Det hebreiska ordet lemáan (”för att”) har varit svårt att översätta så att sambandet med det föregående blir begripligt. Det ålderdomliga ”på det att du må finnas rättfärdig” har väckt frågor: Vad menas med ”på det att”? Hur ska sambandet med det föregående förstås? Många översättningar hoppar helt över lemáan. Genom översättningen ”Mot dig, just mot dig har jag syndat” blir sambandet klart. Eftersom all synd ytterst är synd mot Gud, därför har Gud helt rätt när han dömer oss skyldiga till uppror (hebr. päsha) mot honom. Hans dom är fullkomligt rättvis och ren, dvs. fri från synd. Ordagrant står: ”Du är ren när du dömer.”

Vers 7
Ja, med skuld är jag född och med synd blev jag till i min moders liv: Detta hör intimt samman med föregående vers. Vi har inte bara gjort syndiga handlingar. Alltifrån från tillblivelse har vi en syndig natur och står med skuld inför Gud. Syndiga handlingar kommer från en syndig natur. Därför behöver vi födas på nytt, omvändas från otro till tro. Före trons upptändande genom evangeliet om Frälsaren var de troende vredens barn, andligt döda, skriver Paulus (Ef. 2:1-3). Översättningen ”i synd är jag född”, ”i synd blev jag till” kan missuppfattas så, att det äktenskapliga könsumgänget skulle vara syndigt. Det är tvärtom en Guds gåva. Översättningen ”med” undanröjer detta missförstånd.

Vers 8
Du älskar sanning i hjärtat: Så stod det redan i den kungliga bibelkommissionens översättning av år 1878. Vi finnner detta vara en god, koncis återgivning av grundtexten. ”Älskar” är en bättre översättning än ”vill ha” eller det ålderdomligare ”har behag till”. David vet att sanning och verklig vishet kommer från Gud genom hans ord. Därför ber han: ”Lär mig då vishet i mitt innersta.”

Vers 9
tvätta mig: Modernare svenska än ”två mig”.

Vers 10
låt de ben du krossat få jubla: Koncisare än det mångordigare ”de ben som du har krossat”.

Vers 11
utplåna all min skuld:  Här står ordet awón i pluralis, vilket betonar hur stor vår skuld är. Översättningen ”all min skuld” täcker in det ordagranna ”alla mina skulder”.

Vers 14
Låt mig åter få glädjas: Grundtextens sasón betyder både ”glädje” och ”jubel”.

Vers 16
Rädda mig från blodskuld: Det hebr. ordet dam betyder ”blod”. Här står ordet i pluralis. Pluralformen damím används dels om ”utgjutet blod” (blodsdåd), dels om ”blodskuld”.

Vers 18
Slaktoffer: Grundtexten har obestämd form singularis, likaså för ”brännoffer”.
Vill du inte ha: Grundtextens verb (ratsá) betyder ”önska sig, vilja ha, glädja sig åt, ta emot med glädje”.

Vers 19
Det offer Gud vill ha: Grundtexten använder uttrycket ”Gudsoffer” för sådana offer i tro som Gud vill ha. Offer gjorde mekaniskt och i otro hatar Herren (se t.ex. Jesaja 1:11-15; Amos 5:21-24).

Vers 20
Gör gott mot Sion: Verbet jatáb i stamformen hifíl (bildat av ordet tob ”god”) betyder ”göra gott mot”.

Seth Erlandsson

---

 

Tack för att ni gör allt detta möjligt!

Under året har vi ökat aktiviteterna för att göra Svenska Folkbibeln känd. Dels har vi tagit fram broschyren ”Svenska Folkbibeln nysatsar” och dels lanserat en ny hemsida – vår nya plattform för informationsarbetet. Vi jobbar också med redigering av filminspelningen av ett Bibelseminarium i Köping med Seth Erlandsson för publicering på hemsida och som DVD. Samtidigt kan inget ersätta det personliga mötet, därför har vi under sommaren som gått fortsatt att resa till olika konferenser, och fler församlingsbesök planeras under hösten, se kalendern.

Framför allt har vi strävat på med ”kärnverksamheten” – Bibelns grundtext till modern svenska för kommande generationer! Revideringsarbetet har oförtrutet gått vidare, vers för vers.

Allt detta kostar en del. Om du vill vara med och stödja reviderings- och informationarbetet så är du välkommen att använda vårt pg 985971-1. Vi vill samtidigt tacka alla som hittills gett gåvor och har gjort allt detta möjligt!

---

Missa inte att beställa den nya Psaltarutgåvan och Johannesevangeliet som ljudbok. Se vidare här.

---

Folkbibelnytt 2009 - 2

Folkbibelnytt 2009 - 2                               (juli 2009)

Revideringsarbetet

Sedan ett par år tillbaka pågår vårt revideringsarbete för att ta fram en språkligt uppfräschad och genomgången version av Svenska Folkbibeln för den nya generation som kommer att prägla 2000-talet. En grupp av teologer, stilistiska referenspersoner och allmänna bibelläsare, både äldre och framför allt yngre, bearbetar texten och säkerställer att den uppdaterade texten både flyter väl på modern svenska och fortfarande återger grundtextens mening noggrant och troget.

Ett flertal bibelböcker i NT och bland GT:s poetiska böcker har bearbetats, och vi är nu glada att kunna publicera ett delmål på vägen till den nya Folkbibeln: Johannesboken, som innehåller två av aposteln Johannes finaste skrifter präglade av Kristi kärlek och sanning: Johannesevangeliet och Första Johannesbrevet. Johannesboken släpps på Oasmötet 21-25 juli och finns därefter tillgänglig som ett smakprov på hur den kommande reviderade utgåvan av Svenska Folkbibeln kan komma att se ut när den är klar om cirka tio år (preliminärt).

Samtidigt med Johannesboken lanserar vi det reviderade Johannesevangeliet som ljudbok. Inläsare är Swen Bergling, vars stämma många känner igen från andra ljudböcker, från bibelrecitationer i kyrkor och på konferenser och även andra sammanhang. Ljudboken med Johannesevangeliet på audio-CD (en box med två skivor) släpps också den på Oasmötet juli 2009 och finns därefter tillgänglig i välsorterade kristna bokhandlar samt på vår nya webbplats.

Vi erbjuder även ljudboken i mp3-format för gratis nerladdning från hemsidan, väl medvetna om att vi då gör oss ännu mer beroende av frivilliga gåvor och stöd från människor som uppskattar och tror på det arbete vi står i. Visst vill du hjälpa oss i vårt uppdrag att göra Guds ord tillgängligt för Sveriges folk, fräscht och levande och klart som den dag det först talades?

Tony Larsson

---

Hjälp oss få ner kostnaderna!

Vi använder tre olika sätt för att distribuera vårt informationsblad Folkbibelnytt till enskilda personer.

A) Det äldsta är att trycka eller kopiera bladet på vanligt papper, stoppa det i ett kuvert, klistra på en adressetikett utskriven från vårt adressregister, sätta på ett frimärke och lägga brevet på brevlådan. Distributionskostnad: cirka 10 kronor per mottagare. För 1000 mottagare blir det alltså 10.000 kronor!

B) Vi trycker eller kopierar bladet på vanligt papper och tar med oss på konferenser och möten av olika slag, där vi delar ut det till nya kontakter. Distributionskostnad: cirka 2 kronor per mottagare. För 1000 mottagare skulle det bli 2.000 kronor.
Obs! Detta kommer vi att fortsätta med eftersom det är ett effektivt sätt att nå helt nya människor.

C) Vi skickar det med epost till alla de som vill ha det och som har lämnat sin epostadress till oss. Distributionskostnad: 0 kronor per mottagare. Alltså 0 kronor även för tiotusen mottagare.

För dem av er som vill ha informationen, men inte har tillgång till internet och epost, eller av något skäl inte vill lämna ut sin epostadress till oss kommer vi självklart att skicka den till er med vanlig post. Men vill du ha informationen och har en epostadress, ser vi gärna att du låter oss få möjligheten att skicka Folkbibelnytt till dig den vägen.

Enklaste sättet är att du klickar på denna länk Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen så skapas det ett mail till oss med en sådan begäran. Kolla bara att det är rätt epostadress i avsändarfältet innan du skickar iväg det.

Utöver dessa tre sätt för personlig distribution publicerar vi också informationsbladet på vår webbplats där alla med tillgång till internet kan läsa både Folkbibelnytt och mycket annat intressant.

Swen Bergling

---

Svenska Folkbibeln - i digitalt format

Den moderna tekniken ger oss stora möjligheter att ta med Bibeln överallt och snabbsöka efter ord och verser som vi annars inte kommer ihåg. Därför är det angeläget att Folkbibeln finns tillgänglig i olika digitala format.

Vår webbplats www.folkbibeln.net har varit i bruk sedan 1999 till stor välsignelse för uppkopplade bibelläsare. Sedan dess har Folkbibeln inkluderats i en rad olika bibelstudieprogram: såväl gratis-program som troende programmerare konstruerat på sin fritid, som välkända E-sword och Linuxprogrammet Xiphos (tidigare GnomeSword), och mer professionell program-vara som erkända BibleWorks och svenska Libronix (tidigare Logikos). Macprogrammet Accordance arbetar nu på att inkludera Folkbibeln i sin nästa uppgradering, liksom det anrika gratisprogrammet OnlineBible vilket kom redan på 80-talet.

En nyare sorts bibelprogram är den typ av mobil lösning som vi kallar Mobibeln. Folkbibeln finns tillgänglig för gratis nedladdning i ett Javaprogram som kallas GoBible och funkar på de flesta någorlunda moderna mobiler som exempelvis Nokia och Sony Ericsson. Dessutom kan Svenska Folkbibeln läsas på handdatorer som Iphone, Blackberry, Palm PC och Windows Mobile i programmet BibleReader.

En annan sorts kyrklig programvara som kommit i bruk på senare tid är för projektorer, där Easyworship troligen är den mest kända. Enligt planeringen ska Svenska Folkbibeln finnas tillgänglig till nästa version av Easyworship mot slutet av 2009.

Länkar till alla dessa programlösningar finns på vår nya hemsida www.folkbibeln.se. Titta gärna in och se om något passar dig! Och ordet "gratis", som har nämnts ett flertal gånger i den ovanstående texten, innebär bara att du inte krävs på någon avgift för att få använda programmet. Däremot kostar det fortfarande en hel del att utveckla sådana program. Som alltid är arbetet med att sprida Guds ord naturligtvis fortlöpande i behov av gåvomedel för att kunna utvecklas och verksamheten fortsätta.

Tony Larsson

Folkbibelnytt 2009 - 1

Folkbibelnytt 2009 - 1                               (juni 2009)

Milstolpar för Svenska Folkbibeln - referat från 15 nov 2008

I huvudstaden pågår det alltid en mängd aktiviteter parallellt, den här dagen var inget undantag. Det fanns till och med flera andra arrangemang med kristet förtecken. Och denna dag skulle flera tusen stockholmare påtagligt få notera att Bibeln och dess huvudperson Jesus är högaktuella.

Hittills är det fyra årtal som pockar lite extra på uppmärksamhet när det gäller Svenska Folkbibeln:

• 1983 grundades Stiftelsen Svenska Folkbibeln
• 1996 var Nya testamentet översatt
• 1998 var hela Svenska Folkbibeln färdig för utgivning
• 2008 — efter tio hela år med Svenska Folkbibelns översättning ville vi bjuda många huvudstadsbor på en glad överraskning – en gratis bibel (NT) i tilltalande förpackning!

Därför arrangerades en hel dags bibelfest i Stockholm den 15 november 2008. Den inleddes med bön och en gatuaktivitet - bibelutdelning på gator och torg. Organisationen Street Church, som ledde själva aktiviteten har stor erfarenhet av att dela ut biblar till vitt skilda grupper av människor, särskilt i samband med musikfestivaler och liknande. Man trycker Nya testamentet och binder in det tillsammans med 128 sidor i fyrfärgstryck fyllda med berättelser och vittnesbörd av människor inom den målgrupp man just då riktar sig till. Titlarna talar sitt tydliga språk: MOTORBIBEL, STUDENTBIBEL, METAL-BIBEL (för hård-rockare), FÖRETAGARBIBEL, FOTBOLLSBIBEL, BIKER-BIBEL, KVINNOBIBEL, STREET BIBLE, TRUCKER-BIBEL. Festdagen, den 15 november 2008 kunde man under tre timmar från två centrala platser, Norrmalmstorg och Drottninggatan, dela ut cirka 1600 biblar (NT) till stockholmare i farten.

Under eftermiddagen berättade Roul Åkesson och ungdomarna (i mycket varierande åldrar) från Street Church om sitt arbete. De visade en film från en vecka på Hultsfredsfestivalen där deras grupp på 30 personer bland 30000 rockmusik-älskare fick sprida 6000 biblar, för att inte tala om alla samtal med festivaldeltagare om Jesus. Flera konkreta vittnesbörd gavs om hur människor funnit en tro och blivit Jesus efterföljare efter det att de fått en ”Specialbibel”.

Samma grundtema fanns med när Stefan Swärd talade om hur vi når dagens ungdomar i Stockholm. Budskapet var tydligt: Gör som Jesus! Han sökte upp individer mitt i deras vardag. Ska vi kunna vinna människor för Jesus så kan vi inte vänta på att människor ska komma till kyrkan, utan i stället gå ut till dem där de finns. En stark utmaning till oss alla!

I eftermiddagens andra seminariepass gav Anders Robertsson flera exempel på hur Jesus presenteras i Folkbibeln. Där ryggar man inte för övernaturliga inslag, utan försöker troget återge vad grundtexten säger även där denna förutsätter ett gudomligt ingripande. Därför hittar vi Jesus både i Gamla och Nya testamentet.

Tony Larsson presenterade den nya uppslagsdelen som nu successivt – vid nytryckning – läggs in i alla utgåvor av Svenska Folkbibeln. Tillsammans med Swen Bergling berättade han också om den revidering av Folkbibelns text som nu har inletts. Svenska Folkbibeln ska givetvis kunna läsas och användas av alla, men den viktigaste målgruppen är de icke kyrkvana, utan förankring i församlingsliv och kristen tro. Då måste också språket i Bibeln vara begripligt och tilltalande för dem, för att inte utgöra ett hinder för dem att lära känna Jesus.

Bibelfest

På kvällen hölls en bibelfest med mycket lovsång och uttryck för tacksamhet till Gud. Tre samstämmiga talare belyste kraften i Guds ord.
Pingstpastor Jack-Tommy Ardenfors från Nynäshamn visade på att det händer nåt när vi läser eller lyssnar till Guds ord. Ordet är verksamt. Han uppmanade åhörararna och hela kristenheten att ge mycket plats för Guds ord i gudstjänsterna.
Pastor Linda Bergling från församlingen Arken i Kungsängen visade på vikten av att låta Guds ord föra oss in i en personlig relation med Jesus själv. Hon berättade att hon stryker under mycket i Bibeln och därför brukar hon också skaffa en ny bibel varje år för att vara nollställd och kunna lyssna in nya tilltal direkt från Bibeln.
Kyrkoherde Carl-Erik Sahlberg från Klara kyrka i Stockholm pekade på flera personer i kyrkohistorien (Augustinus, Antonius, Martin Luther, William Carey m.fl) som hade fått ett personligt tilltal från Guds ord, vilket sedan hade förvandlat dem och deras livsinriktning.

Under hela kvällen sjöng och spelade Per Erik Hallin till mångas stora glädje. Han ledde även den gemensamma lovsången. Vid flera tillfällen reciterade Swen Bergling texter ur Bibeln på ett engagerat sätt så att bibeltexterna fick liv för dem som lyssnade.


Vill du själv lyssna på seminarierna och Bibelfesten, gå in på vår hemsida. Där finns också ett bildkollage från bibelutdelningen. Adressen är www.folkbibeln.se

---

Ekonomirapport - Svenska Folkbibeln

Vi gläder oss över Folkbibelns 10-årsjubileumsfest. Det fanns en stor samstämmighet mellan de olika talarna om Bibelns betydelse, att Gud handlar och använder sitt eget ord och talar in i människors situation och frälser, helar och upprättar.

Under bibelfesten presenterades också det viktiga revideringsarbete som ligger framför oss, allt för att en ny generation ska få del av Guds ord på ett språk som de använder och förstår.

Vi gläder oss också över alla Nya testamenten som spridits sedan Folkbibeln kom ut. Under dagen genomförde vi en stor satsning i tro och delade ut över 1 600 Nya testamenten till sökande människor som stannade vid vårt bord på Stockholms stora gågata Drottninggatan.

När vi nu hade denna möjlighet att sprida Guds ord, gick Folkbibeln in och betalade dessa Nya testamenten i tro. Vi hade också en hel del kostnader för information och annonsering. Vi fick in en kollekt och har fått en del gåvor, för vilket vi är tacksamma, men vi har fortfarande en hel del kvar att betala för den satsning vi gjorde kring 10års jubileet. Därför vädjar vi om ekonomiskt stöd för de kostnader vi haft under jubileet.

Under 2009 har Bible for the Nations under ledning av Roul Åkesson tryckt upp 50 000 exemplar av en Jesusbibel som delades ut under Jesusmanifestationen i Stockholm 2 maj och som också kan användas vid liknade satsningar över hela landet. När kostnaderna för de bibelsatsningar vi redan gjort är täckta så kommer vi även att vara med och stödja spridningen av Jesusbibeln med pengar som öronmärks för detta ändamål.

Vi har även kostnader för vår kärnverksamhet som de närmaste åren fortsätter att vara bibelrevidering. Utan alla gåvor som kom in för översättningsarbetet så hade vi inte haft någon Folkbibel i dag. Över 5 miljoner samlades in för detta ändamål. För att ta fram en revidering kommer det inte behövas lika mycket pengar, men en hel del medel kommer att behöva samlas in för att vi ska klara av denna satsning för att ge Guds ord till den kommande generationen.

Vi vädjar frimodigt om stöd för denna revidering. Du som vill vara med och ge, kan välja det sätt som passar dig bäst:

• Vårt plusgiro 985971-1
• Betala med betalkort (Visa, MasterCard m.fl.) genom PayPal (ett säkert betalningssystem på Internet)

Anders Robertsson, informationsansvarig

---

Ny webbplats för Svenska Folkbibeln

Vid halvårsskiftet inviger vi en ny webbplats med adressen www.folkbibeln.se. Vi har ansträngt oss för att göra den överskådlig, lättnavigerad, intressant och lätt att uppdatera. Det sistnämnda för att ofta och snabbt kunna få ut ny informtaion, vilket i sin tur bidrar till att göra den intressant för er, som den ju är till för.

Även när vi har öppnat den nya webbplatsen så betraktar vi den inte som helt färdig, utan kommer fortsätta att, helst med er hjälp, fortsätta att utveckla den vidare. Välkommen att besöka den - och välkommen med synpunkter, tips på vad ni vill läsa om, frågor till frågelådan och mycket mer.

Swen Bergling, ordförande i Stiftelsen Svenska Folkbibeln